Co-oputbildning

Definition

Co-op utbildning är en utbildningsform där teoretiska studier kombineras och varvas med betalda arbetsperioder. När arbetsperioderna infaller varierar mellan olika program, men oftast sker de vid flera tillfällen under utbildningstiden. Arbetsperioderna är inte poänggivande, men det finns krav på att studenterna har tagit ett visst antal av sina akademiska poäng innan de får gå in i arbetsperioderna. Hur arbetsperioderna är fördelade över året varierar mellan olika program, men ofta innebär detta att utbildningen tar längre tid att genomföra.

Tillämpning

Co-op utbildningar är i Sverige, än så länge, mest vanligt på olika ingenjörsprogram. Studenten gör en ansökan till ett program, och väljer sedan under den första terminen om hen vill läsa programmet som en Co-op utbildning. Utbildningsformen ger studenten arbetslivserfarenhet parallellt med studierna, och kan i många fall leda till att studenten har ett erbjudande om jobb innan utbildningen slutar.

De företag som är intresserade av att ta emot en Co-op student utformar själva upplägget för de arbetsperioder som studenten ska göra på företaget. Därefter gör de en platsannons till en tjänst som intresserade studenter får söka. Efter ett urval väljer sedan företaget själv vilken student de vill anställa och studenten får under sina arbetsperioder en lön. Utbildningsformen ger därför näringslivet goda möjligheter att trygga sitt framtida kompetensbehov, och att verkligen skräddarsy en lösning för den student som de haft anställd under utbildningen. Studenten ger också företaget ny kunskap samtidigt som den tar med sig kunskap från arbetslivet in till akademin och utbildningen. Efter varje arbetsperiod ska studenten skriva en rapport där det bland annat ingår att studenten ska reflektera över det lärande som hen gjort under arbetsperioden. Rapporten godkänns av både arbetsgivare och lärosäte, och redovisas muntligt när studenten är tillbaka på lärosätet.

Co-op utbildning innebär en nära samverkan mellan akademi och näringsliv. Det finns dock inga skriftliga avtal som reglerar samarbetet utan företaget bestämmer själv upplägg och innehåll för den student de väljer att anställa.

Lärosätena har ofta en Co-op koordinator som sköter samverkan mellan de olika parterna och som är länken mellan student och företag. Co-op koordinatorn arbetar både med att få företag intresserade av att ta emot en student, och att därefter hålla kontakten med företaget och att vara studenternas kontakt och coach.

Co-op är ett internationellt begrepp och i USA och Kanada beskrivs vanligtvis Co-op på följande sätt:

”Co-op är en strukturerad utbildningsstrategi, som integrerar teoretiska studier med lärande i arbetslivet. Studentens arbete som oftast är betalt sker inom ett område som är relevant med hänsyn till studiemål och karriärmål. Genom att skolbaserat lärande integreras med arbete sker en process där förståelse och kunskap succesivt ökar och förstärker studenternas motivation. Co-op är ett partnerskap mellan studenter, högskola och arbetsgivare där varje part har definierade ansvarsområden.” (NOT)

Historik

USA brukar betraktas som det land där Co-op började. Modellen introducerades för första gången 1906 vid University of Cincinnati. Utbildningsformen togs fram av Dr Herman Schneider i syfte att skapa vad han beskrev som ”ett unikt arbetsbaserat program för lärande” Dr Schneiders primära mål med Co-op var att skapa en annan syn på lärande än den då traditionella. (NOT)

I Sverige introducerades Co-op utbildningen för första gången när Högskolan i Väst (då Högskolan i Trollhättan/Uddevalla) bildades 1990. Långt innan högskolan bildades hade det dock förekommit högskolekurser i regionen, t ex genom decentraliserade kurser från Chalmers Tekniska Högskola. Många utbildningar hade karaktären av fort- och vidareutbildning vilket innebar att en omfattande samverkan hade utvecklats mellan regionens företag och näringsliv. Den tradition av samverkan som redan hade vuxit fram i regionen spelade en avgörande roll i diskussionerna kring etablerandet av den nya högskolan. Det gällde såväl utbildningsinriktningar som utbildningsformer.

Co-op uppmärksammades av Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) redan på 1970-talet. SAF var den organisation i Sverige som var starkt engagerade i att få Co-op prövat inom det svenska högskolesystemet, och kom därför att spela en viktig och pådrivande roll i de planeringsdiskussioner som föregick etableringen av högskolan. Kontakterna med SAF innebar också ett starkt nationellt stöd inom näringslivet kunde säkerställas.

De utbildningar som från början planerades till den nya högskolan var koncentrerade till områdena teknik, ekonomi, data. Diskussioner internt och externt fördes om såväl upplägg som innehåll. Målet var att skapa en annorlunda programform som på ett bättre sätt än de etablerade utbildningarna skulle förbereda studenterna på det arbetsliv som väntade.  Programformen skulle också skapa förutsättningar för att tillämpa ett annat lärande än det traditionella. Ett lärande där teoretiska studier på ett tydligare sätt kopplas till erfarenhetslärande i praktisk verksamhet. Diskussionerna ledde fram till ett ställningstagande, där den varvade utbildningsformen co-op skulle prövas på något av de berörda programmen. Förutsättningarna att lyckas bedömdes som goda med tanke på den samverkanskultur som etablerats med regionens näringsliv.

I slutet av 80-talet gjordes företrädare från utbildningsplaneringen samt näringslivet i regionen studieresor till USA och Kanada för att lära sig mer om Co-op och för att få ett bättre kunskapsunderlag för att introducera modellen i den svenska högskolan. Med i förberedelsearbetet fanns även fyra företag; Saab, Volvo Flygmotor, Telia och Volvo Uddevallaverken. Samtliga av dessa företag var villiga att samverka vid en introduktion av Co-op, och att inrätta Co-op platser för studenterna på sina företag. Utan det uttalade stödet från dessa företag hade kanske inte en etablering varit möjlig.

Introduktionen av Co-op skedde således utifrån ett starkt konsensus mellan utbildningssidan och näringslivet. Men, det fanns också ett intresse från staten att få modellen prövad.

Högskolan i Väst är än idag den högskola i Sverige som har flest utbildningsprogram med Co-op. Högskolan i Gävle startade 2010 sin första Co-op utbildning enligt samma koncept som Högskolan i Väst. Idag finns där sex program som drivs som Co-op utbildning, alla inom ingenjörsutbildningarna. Även vid Umeå Universitet finns fyra ingenjörsprogram som har integrerat Co-op i sina utbildningar.

Co-op utbildning är en av modellerna som ingår i Arbetsintegrerat lärande (AIL) och sedan 2002 har Högskolan Väst ett nationellt uppdrag att utveckla AIL inom ramen för ett högskolepedagogiskt utvecklingsarbete.

Engelsk översättning

Cooperative Education

Referenser

Högskolan Väst

Högskolan i Gävle

Umeå Universitet