Forskningsinfrastruktur

Forskningsinfrastruktur avser vetenskapliga faciliteter och resurser så som utrustning, instrument, apparatur, experimentanläggningar, laboratorier, forskningsfartyg, kunskapssamlingar, databaser, mjukvaruresurser och tjänster, inklusive tillhörande personell kompetens.

Tillämpning

Avancerad forskning förutsätter ofta att enskilda forskare och forskargrupper har tillgång till lämplig forskningsinfrastruktur för att genomföra experiment, datainsamling och analys. Forskningsinfrastrukturer av dessa slag, i synnerhet inom natur- och teknikvetenskap, är många gånger så pass avancerade, kostsamma och omfattande att en enskild part, tex. ett enskilt lärosäte eller land, inte självständigt kan införskaffa och driva dem. Genom att flera parter går samman och delar på finansieringen kan även mycket kostsamma forskningsinfrastrukturer möjliggöras.

Behoven gällande forskningsinfrastruktur ser olika ut inom olika forskningsområden. Inom natur- och teknikvetenskap kan det tillexempel röra sig om storskaliga forskningsanläggningar så som biobanker, teleskop och partikelacceleratorer. Inom humaniora, samhällsvetenskap och medicin kan den istället handla om forskningsinfrastruktur i form av databaser, arkiv och samlingar.

Forskningsinfrastrukturella satsningar och Sveriges medlemskap i internationella forskningsinfrastrukturer uppfattas bidra till att överbygga och sammanföra olika forskningsmiljöer, träna och kompetensutveckla Svenska forskare, samt främja innovation, teknikutveckling och kunskapsdelning i Sverige så väl som internationellt.^[1]

VR – guide

F- Propp

Vetenskapsrådets uppdrag kring forskningssamverkan

I Sverige är det Vetenskapsrådet som har det huvudsakliga statliga uppdraget att finansiera nationell forskningsinfrastruktur så väl som Sveriges deltagande och medlemskap i internationell forskningsinfrastruktur. Vetenskapsrådets styrelse utser även Rådet för forskningens infrastrukturer (RFI) som har till uppdrag att stödja uppbyggnaden forskningsinfrastruktur av nationellt intresse. Samtidigt har enskilda lärosäten egen lokal infrastruktur och sedan 2009 ett eget ansvar för att utveckla metoder och tekniker som kan användas i större forskningsinfrastrukturella sammanhang.

För att Vetenskapsrådet ska bevilja stöd åt nationell infrastruktur behöver infrastrukturen i fråga:

· vara av brett nationellt intresse

· ge förutsättningar för världsledande forskning

· nyttjas av ett flertal forskargrupper eller användare med högt kvalificerade forskningsprojekt

· vara så omfattande att enskilda grupper inte kan driva den på egen hand

· ha en långsiktig planering för vetenskapliga mål, finansiering och nyttjande

· vara öppen och enkelt tillgänglig för forskare, industri och andra användare, samt ha en plan för tillgängligheten (gäller både nyttjande av infrastrukturen, tillgång till insamlade data och presentation av resultat)

· samt i relevanta fall introducera ny spetsteknologi

https://www.vr.se/forskningsinfrastruktur/villkorfornationellinfrastruktur.4.44d83f3a14c55dafc4b4b82.html

Läs mer om Vetenskapsrådets stöd till forskningsinfrastrukturer på Vetenskapsråets hemsida www.vr.se

För en aktuell översikt över de forskningsinfrastrukturer som Vetenskapsrådet ger driftbidrag till vänligen se: https://www.vr.se/forskningsinfrastruktur/infrastrukturerforforskning.4.12276aba1326e7bd62a800017663.html

Som komplement till vetenskapsrådets finansiering av forskningsinfrastruktur finns det även stiftelser och fonder som finansierar satsningar inom specifika områden, t.ex.:

· Riksbankens jubileumsfond (RJ) – som finansierar satsningar som syftar till att möjliggöra och främja forskning inom samhällsvetenskap och humaniora (https://www.rj.se/)

· Stiftelsen för strategisk forskning (SSF) – som finansierar programmet Research Infrastructure Fellows. Programmet riktar sig till nyckelpersoner för att driva nationell forskningsinfrastruktur inom teknik, medicin och naturvetenskap (https://strategiska.se/)

Svenska forskares tillgång till internationella forskningsinfrastrukturer

Svenska forskare kan i konkurrens med andra forskare ansöka om att få tillgång till de flesta forskningsanläggningar i västvärlden oberoende av medlemskap i infrastrukturen. Sådan tillgång möjliggörs genom och styrs av respektive anläggnings ”open access policy”, vilket innebär att forskningsanläggningen är öppen för externa forskare en begränsad del av anläggningens drifttid, oftast mindre än 10 procent.

Ytterligare tid och tillgång kan möjliggöras vid ett antal forskningsanläggningar genom att Vetenskapsrådet, i egenskap av representant för Sverige, har tecknat ett avtal med anläggningarna i fråga som säkrar mer forskningstid för svenska forskare. I vissa fall avtals även forskningstid för doktorander och post-doc forskare.

Läs mer om Vetenskapsrådets arbete med att säkra tillgången till internationell forskningsinfrastruktur för svenska forskare på Vetenskapsrådets hemsida (www.vr.se)

Exempel på internationell forskningsinfrastruktur där Sverige deltar

· European Spallation Source (ESS) (https://europeanspallationsource.se/)

Exempel på Svensk nationell forskningsinfrastruktur

· Max IV (https://www.maxiv.lu.se/)

· Kungl. biblioteket (https://www.kb.se/)

· Nationellt livsvetenskapligt centrum (SciLifeLab) http://www.scilifelab.se/

Exempel på lokal forskningsinfrastruktur vid enskilda lärosäten i Sverige

· För en översikt av forskningsinfrastrukturer vid SLU vänligen besök: https://www.slu.se/forskning/forskningsinfrastruktur/

· För en översikt av forskningsinfrastrukturer vid GU vänligen besök: https://www.gu.se/forskning/var-forskning/forskningsinfrastruktur/forskningsinfrastruktur-vid-goteborgs-universitet

· För en översikt av forskningsinfrastrukturer på Chalmers vänligen besök: https://www.chalmers.se/sv/forskningsinfrastruktur/Sidor/default.aspx

· Futurumkliniken vid Malmö universitet. https://www.mah.se/fakulteter-och-omraden/odontologiska-fakulteten/omvarldsamverkan/futurumkliniken/

· Open Lab Skåne vid Malmö universitet http://openlabskane.se/about/

3. Motsvarande engelsk benämning/översättning: ”Research infrastructure”

https://www.vr.se/inenglish/researchinfrastructure.4.ff38e12132ffa0680b8000799.html

https://ec.europa.eu/research/infrastructures/?pg=about

4. Referenser

VR – guide

F- Propp1. Ordet: ”Forskningsinfrastruktur”

2. Definition: Forskningsinfrastruktur avser vetenskapliga faciliteter och resurser så som utrustning, instrument, apparatur, experimentanläggningar, laboratorier, forskningsfartyg, kunskapssamlingar, databaser, mjukvaruresurser och tjänster, inklusive tillhörande personell kompetens.

Tillämpning: Avancerad forskning förutsätter ofta att enskilda forskare och forskargrupper har tillgång till lämplig forskningsinfrastruktur för att genomföra experiment, datainsamling och analys. Forskningsinfrastrukturer av dessa slag, i synnerhet inom natur- och teknikvetenskap, är många gånger så pass avancerade, kostsamma och omfattande att en enskild part, tex. ett enskilt lärosäte eller land, inte självständigt kan införskaffa och driva dem. Genom att flera parter går samman och delar på finansieringen kan även mycket kostsamma forskningsinfrastrukturer möjliggöras.

Behoven gällande forskningsinfrastruktur ser olika ut inom olika forskningsområden. Inom natur- och teknikvetenskap kan det tillexempel röra sig om storskaliga forskningsanläggningar så som biobanker, teleskop och partikelacceleratorer. Inom humaniora, samhällsvetenskap och medicin kan den istället handla om forskningsinfrastruktur i form av databaser, arkiv och samlingar (VR – guide).

Forskningsinfrastrukturella satsningar och Sveriges medlemskap i internationella forskningsinfrastrukturer uppfattas bidra till att överbygga och sammanföra olika forskningsmiljöer, träna och kompetensutveckla Svenska forskare, samt främja innovation, teknikutveckling och kunskapsdelning i Sverige så väl som internationellt.