Kunskapsöverföring

Kunskapsöverföring handlar om att förvalta och förmedla kunskap som en strategisk resurs, både inom en organisation och mellan organisationer.

Tillämpningar

Begreppet kommer ursprungligen från det område i managementteorin som kallas kunskapsstyrning (knowledge management) och där man skiljer mellan ”explicit” och ”implicit” - eller ”tyst”, det vill säga praktisk och erfarenhetsbaserad - kunskap. Tanken är att man genom särskilda modeller eller system ska kunna föra vidare och behålla också praktisk kunskap som en strukturell, snarare än personbunden, tillgång och på så sätt göra organisationer mer framgångsrika och livskraftiga.

I utbildningspolitiska sammanhang har begreppet flera olika tillämpningar men används framför allt när man talar om kommersialisering av forskningsresultat. I regeringspropositionen Forskning för ett bättre liv slog man till exempel fast att kunskapsöverföringen till näringslivet och kommersialisering av forskningsresultat behöver öka. Samtidigt betonades det att kunskapsöverföring inte sker genom någon enkelriktad process utan i en ömsesidig dialog som befordras av personrörlighet och samfinansiering. Tanken är alltså att akademin genom samverkan med de mer praktiknära verksamheterna kan nyttiggöra sin kunskap mer effektivt och samtidigt tillgodogöra sig en praktisk kunskap som befordrar forskningen. Vinnova fick därför särskilda medel för att utveckla särskilda innovationssystem i samarbete med näringslivet. Den brittiska KTP-modellen är inriktad på denna form av kunskapsöverföring som ibland går under den mer specifika benämningen kunskapsväxling.

I 2007 års Resursutredning framhölls universitetets breda samhällsansvar för demokrati och folkbildning, och begreppet kunskapsöverföring kopplades till 1990-talets tredje uppgift där uppdraget framför allt var att nå ut med forskningsresultat till omgivande samhälle. I Styr- och resursutredning övergripande modellförslag från 2018 betonas istället att det utbyte av kunskap som sker inom ramen för det livslånga lärandet, när studenter går ut i arbetslivet för att senare återvända för att fort- eller vidareutbilda sig eller kommer till akademin efter många år i andra verksamheter, innebär en form av ömsesidig kunskapsöverföring.

Inom EU-kommissionens Horisont 2020-program har man satsat särskilt på projekt som syftar till att utveckla modeller för en dynamisk form av kunskapsöverföring mellan akademi och övriga samhällsaktörer där samhällets behov och utmaningar står i fokus. Föreningen Vetenskap och allmänhet har till exempel ingått som partner i flera olika projekt, bland för att ta fram annat så kallade RRI-verktygsom handlar om att forskning och innovation ska inriktas mot samhällets behov och utmaningar.

Engelsk översättning

knowledge transfer