Samverkansskicklighet

Samverkansskicklighet berör medarbetarens handlande kring samverkan och avser:

Medarbetarens förmåga att skapa och driva en interaktiv process för ömsesidigt kunskapsutbyte och gemensamt lärande med aktörer utanför akademin, som stärker förutsättningar för utveckling av relevans och kvalitet i utbildning, forskning och nyttiggörande samtidigt som den berikar det omgivande samhället.

Tillämpning

Samverkan är en del av svenska lärosätenas uppdrag och ålägganden som statliga organsationer definierat i Högskolelagen 1992:1434, kap 1, § 2, där det står ”I högskolans uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta".

I regeringens senaste forskningsproposition "Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” sätts ett än tydligare fokus på samverkan där det uttrycks t.ex. . att ”Ett centralt ansvar för universiteten och högskolorna är hur meriteringssystem och meritvärdering ska utformas och tillämpas”…, samt att regeringen därför avser ”att utforma ekonomiska incitament även för samverkan”. Samverkan och samverkansskicklighet blir därmed centralt för såväl medarbetarens som lärosätenas framtida möjligheter att erhålla forskningsfinansiering, då samverkansaspekterna på olika sätt lyfts fram mer och mer i tilldelnings- och prioriteringssystem hos finansiärerna.

I det lärosätesöverskridande projektet KLOSS (Kunskapsutbyte och lärande om strategisk samverkan) konstateras det att: ”Det finns ett rådande behov av mer strukturerad kunskap om samverkan, dess meritvärde för individen samt dess strategiska betydelse för lärosätens ledning”. Vidare ”Att kontinuerligt utveckla den enskildes förutsättningar att odla värdefulla kontakter med externa intressenter, blir därför en central uppgift för lärosäten med strategisk samverkan som ambition” samt”…att det för lärare och forskare kan vara karriärsfrämjande att dokumentera och synliggöra samverkansskicklighet utöver vetenskaplig och pedagogisk skicklighet”. Slutligen ”Om samverkan är en strategisk fråga för lärosätet, bör detta synas i styrdokument som rör anställning- och befordransfrågor” (alla fyra citaten från delprojektets slutrapport i KLOSS, ”Belöningssystem på individnivå och meritvärde för samverkan”, 2015).

För bedömning av samverkansskicklighet bör medarbetare därmed vid t ex rekrytering och i sammanhang kring karriärutveckling, verifiera sin kompetens och erfarenhet med t ex dokumentation och/eller personliga referenser. Men mätning och bedömning av medarbetares förmåga att samverka är fortfarande en relativt ny företeelse, vilket t. ex. speglas av resonemangen i boken ”Samverkansskicklighet” (Bjursell m fl 2016). I boken konstateras bl. a.:

-       Olika typer av samverkansaktiviteter ger upphov till ett nätverk av sammankopplade effekter och de är svåra att urskilja från varandra.

-       Det tar lång tid att bygga samverkansrelationer och lång tid innan effekter utkristalliseras.

-       Värderingen av samverkan beror på den bedömande aktörens perspektiv och intressen och detta kan skilja sig åt mellan olika samverkanspartner i samma projekt.

Engelsk översättning

Collaborative skills