Light-Bulb icon by Till Teenck.svg Samsynwikin reder ut begreppen. Här presenteras de väsentligaste orden för universitetens samverkan. Definitionerna mognar olika snabbt och vi tar gärna emot respons för att utveckla dem vidare. Skapa ditt användarkonto här alternativt maila till samsyn(at)su.se. Mer information: Huvudsidan.

Externfinansiering

Från Samsyn
Version från den 11 maj 2020 kl. 13.23 av Pål Brunnström (MaU) (diskussion | bidrag) (added Category:Forskningssamverkan using HotCat)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Externfinansiering innebär att externa aktörer finansierar hela eller delar av ett forskningsprojekt. Externa finansiärer har olika namn på samfinansiering. Det kan benämnas samfinansiering, medfinansiering, motfinansiering, in-kind eller privata bidrag i annat än pengar, beroende på vem som är finansiär.

Tillämpning

Ett forskningsprojekt påverkas av en rad olika omständigheter och en av de mest centrala delarna av ett projekt är hur det finansieras. Utöver ren bidragsforskning kan forskning vid universitet/högskolor delas upp i två typfall: uppdragsforskning och samverkansforskning.

1 : Uppdragsforskning innebär typiskt att hela forskningsprojektet finansieras genom att alla dess kostnader täcks av uppdragsgivaren, s.k. full kostnadstäckning, ofta formulerar finansiären också uppdraget.

2 : Samverkansforskning innebär forskning, med privat(a) företag som delfinansiär, men där stat, lärosätet självt eller annan bidragsgivare bidrar med delfinansiering eller in-kind finansiering exempelvis insatser i form av nedlagd tid i projektet.

Bidragsfinansierad forskning innebär att bidragsgivaren finansierar ett arbete utan att ställa några preciserade krav på motprestation. Dock är det vanligt att bidragsgivaren ställer krav på återrapportering, såväl ekonomisk redovisning som rapportering av forskningsresultat.[1]

Att ta betalt för forskning

De flesta svenska lärosäten är statliga myndigheter och agerar inom de direktiv från regeringen som närmare kommer till uttryck i respektive regleringsbrev. Lärosätena är underkastade de regelverk som generellt gäller för svenska statliga myndigheter samt de lagar och förordningar som särskilt reglerar verksamheten vid svenska lärosäten. Därtill omfattas lärosätena av vad som gäller för svenska staten som följer av medlemskapet i den Europeiska unionen.

Utgångspunkten är att lärosätena bedriver en skattefinansierad avgiftsbefriad verksamhet. Från detta finns undantag då extern finansiering kan tas ut i form av avgifter, vilka beskrivs i regleringsbrevets bilaga 4.[2] I bilaga 4, föreskrivs vissa typer av avgiftsbelagd uppdragsverksamhet där universitet och högskola har vissa möjligheter att ta ut avgift enligt avgiftsförordningen, exempel på dessa följer nedan:

  • Beställd utbildning, utbildning inom yrkeshögskola m.m.
  • Uppdragsforskning
  • Uppdragsutbildning och utbildning av studieavgiftsskyldiga
  • Högskoleprov, biljett- och programintäkter, inträde till museum samt upplåtande av bostadslägenhet

Följande verksamheter ska/kan enligt avgiftsförordningen 4 § medföra avgift[3]:

  • Tillhandahållande av tidskrifter och andra publikationer, informations- och kursmaterial samt konferenser och kurser.
  • Tillhandahållande av rådgivning och annan liknande service

Se vidare Högskolelagen 1 kap 6 §[4]

Forskning mot avgift

Avgiftsbelagd forskning görs i form av uppdragsforskning. Vid uppdragsforskning gäller krav på full kostnadstäckning och om detta inte uppnås är forskningsprojektet underfinansierad och inte en tillåten verksamhet, enligt regleringsbrevets bilaga 4. Dessutom är det problematiskt ur ett statsstödsperspektiv att lärosäten, så som myndigheter, utför underfinansierade uppdrag åt privata aktörer då detta kan betraktas som en otillåten subvention och därmed riskera att snedvrida konkurrensen.

Forskning med annan finansiering

Extern finansiering som inte är avgift är bidrag. Till skillnad mot avgift kännetecknas bidrag av att finansiären inte ”köper” något. I dessa fall gör inte heller finansiären anspråk på resultatet av forskningen. Det finns inte heller anspråk från finansiären på resultatet av arbetet. Dock är det vanligt att bidragsgivaren ställer krav på återrapportering, såväl ekonomisk redovisning som rapportering av forskningsresultat.[5]

Motsvarighet på engelska

External funding

Referenser

  1. Principer för immaterialrättslig hantering i forskningsavtal. SUHF 2016-10-19 REK 2016:3 Dnr 0067-16. Läst 27 sept 2018
  2. ”Regleringsbrev för budgetåret 2018 avseende universitet och högskolor”. Ekonomistyrningsverkets. https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=18909. Läst 23 oktober 1018. 
  3. ”Avgiftsförordning (1992:191)”. Riksdagsförvaltningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/avgiftsforordning-1992191_sfs-1992-191. Läst 2 oktober 2018. 
  4. ”Högskolelagen, 1 kap 6§”. Riksdagsförvaltningen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskolelag-19921434_sfs-1992-1434. Läst 2 oktober. 
  5. SUHF, Principer för immaterialrättslig hantering i forskningsavtal, 2016-10-19 REK 2016:3 Dnr 0067-16, Läst 27 sept 2018