Forskningskommunikation
Forskningskommunikation innebär att sprida och/eller samtala kring forskningsresultat med personer eller grupper utanför den egna forskningsmiljön eller forskningsinriktningen. Det innebär också att skapa och använda plattformar där forskningen finns tillgänglig.
Tillämpningar
Forskningskommunikation är ett begrepp som I myndighetstext användes begreppet "forskningskommunikation" för första gången i SOU 1981:29, Forskningens framtid.[1] "Forskningskommunikation" användes/lanserades/ här i kontrast till "forskningsinformation" för att markera ömsesidighet.
I Sverige har Vetenskapsrådet ett nationellt uppdrag att samordna kommunikation om forskning och forskningsresultat. I sin beskrivning av uppdraget beskriver de sitt perspektiv på forskningskommunikation utifrån tre arbetsformer, där det tredje är ytterligare ett steg utöver forskningsinformation och -kommunikation: Den första arbetsformen är forskningsinformation (Outreach/Dissemination): Envägskommunikation, där forskare eller forskningsorganisationer tillgängliggör forskningsresultat till olika målgrupper. Den andra är forskningsdialog (Public engagement and Knowledge exchange): Tvåvägskommunikation där ett utbyte av information, kunskap och åsikter sker mellan forskare och olika målgrupper. Den tredje arbetsformen utgörs av forskningsmedverkan. (Widening participation): Kommunikation som engagerar nya grupper i den vetenskapliga processen och där kommunikationen mellan forskare och intressenter är integrerad i den vetenskapliga processen.[2]
Den ideella föreningen Vetenskap och allmänhet är ytterligare en viktig röst när det gäller forskningskommunikation. Föreningens medlemmar består av universitet och högskolor, forskningsfinansiärer, museer och en rad andra intresseorganisationer.[3] Även Vetenskap och allmänhet beskriver en förskjutning mot tre områden: Från envägskommunikation till tvåvägskommunikation, och vidare till relation och dialog (fotnot). Noteras bör dock att dessa tre områden inte helt överensstämmer med den indelning i tre arbetsformer som Vetenskapsrådet använder sig av.
Forskningskommunikation kan äga rum via kanaler som lärosätena själv står för, exempelvis konferenser, forskarfrukostar och digitala forum. Andra arenor och mötesplatser finns också, som Vetenskapsradion, Bokmässan etc. Vetenskapsrådet och Vetenskap och allmänhet arrangerar, tillsammans med några andra forskningsråd, en återkommande konferens, Forum för forskningsinformation, som en del av Göteborgs vetenskapsfestival.
Nationellt centrum för Naturvetenskapens och teknikens didaktik NATDID är ett exempel på en miljö där forskare och praktiker möts för att gemensamt fördjupa sin kunskap.[4] Ömsesidighet och gemensam nytta är ledord. NATDID arbetar med att skapa fysiska mötesplatser via konferenser, nätverksträffar, workshops och inspirationsföreläsningar. Därtill använder man digitala mötesplatser. [5]
Engelsk översättning
Science communication.
Referenser
- ↑ ”SOU 1989:29, Forskningens framtid”. http://www.ep.liu.se/databases/sou/default.aspx. Läst 3 maj 2018.
- ↑ ”Vetenskapsrådets strategi för kommunikation om forskning”. https://www.vr.se/download/18.5f5b8bc415a96ce88486fbc9/1489737434659/Vetenskapsr%C3%A5dets+strategi+f%C3%B6r+kommunikation+om+forskning.pdf. Läst 8 maj 2018.
- ↑ ”Medlemsorganisationer - Vetenskap och samhälle”. Vetenskap och Samhälle. https://v-a.se/medlemsorganisationer/. Läst 18/9-18.
- ↑ ”NATDID”. https://liu.se/forskning/natdid. Läst 8 maj 2018.
- ↑ ”Detta är NATDID”. https://liu.se/artikel/detta-ar-natdid. Läst 8 maj 2018.