Forskningskommunikation

Forskningskommunikation innebär att sprida och/eller utbyta forskningsresultat med personer eller grupper utanför den egna forskningsmiljön eller forskningsinriktningen. Det innebär också att skapa och använda plattformar för att göra forskninen tillgänglig.

Tillämpningar

Forskningskommunikation är en del av högskolors och universitetens uppdrag. I Högskolelagen, kapitel 1, paragraf 2 framgår att: "I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta." Det är alltså en central del av uppdraget.

Forrskningskommunikation har blivit allt viktigare de senaste åren, vilket syns i bland annat i forskningspropositionen Kunskap i samverkan som presenterades i november 2016, i Vetenskapsrådets arbete med forskningskommunikation och i undersökningen "Forskares syn på forskningskommunikation och öppen vetenskap" som publicerades av Vetenskap och allmänhet våren 2018.

Forskningskommunikation är ett begrepp som I myndighetstext användes begreppet "forskningskommunikation" för första gången i SOU 1981:29, Forskningens framtid. "Forskningskommunikation" användes här i kontrast till "forskningsinformation" för att markera ömsesidighet. (sidhänvisning+fråga om info stämmer med SOU:s tanke, t.ex. sid 64?)

I Sverige har Vetenskapsrådet ett nationellt uppdrag att samordna kommunikation om forskning och forskningsresultat. I sin beskrivning av uppdraget beskriver de sitt perspektiv på forskningskommunikation utifrån tre arbetsformer, där det tredje är ytterligare ett steg utöver forskningsinformation och -kommunikation: Den första arbetsformen är forskningsinformation (Outreach/Dissemination): Envägskommunikation, där forskare eller forskningsorganisationer tillgängliggör forskningsresultat till olika målgrupper. Den andra är forskningsdialog (Public engagement and Knowledge exchange): Tvåvägskommunikation där ett utbyte av information, kunskap och åsikter sker mellan forskare och olika målgrupper. Den tredje arbetsformen utgörs av forskningsmedverkan. (Widening participation): Kommunikation som engagerar nya grupper i den vetenskapliga processen och där kommunikationen mellan forskare och intressenter är integrerad i den vetenskapliga processen.

Den ideella föreningen Vetenskap och allmänhet är ytterligare en viktig röst när det gäller forskningskommunikation. Föreningens medlemmar består av universitet och högskolor, forskningsfinansiärer, museer och en rad andra intresseorganisationer. Även Vetenskap och allmänhet beskriver en förskjutning mot tre områden: Från envägskommunikation till tvåvägskommunikation, och vidare till relation och dialog (fotnot). Noteras bör dock att dessa tre områden inte helt överensstämmer med den indelning i tre arbetsformer som Vetenskapsrådet använder sig av.

Forskningskommunikation kan äga rum via kanaler som lärosätena själv står för, exempelvis konferenser, forskarfrukostar och digitala forum. Andra arenor och mötesplatser finns också, som Vetenskapsradion, Bokmässan etc. Vetenskapsrådet och Vetenskap och allmänhet arrangerar, tillsammans med några andra forskningsråd, en återkommande konferens, Forum för forskningsinformation, som en del av Göteborgs vetenskapsfestival.

Nationellt centrum för Naturvetenskapens och teknikens didaktik NATDID är ett exempel på en miljö där forskare och praktiker möts för att gemensamt fördjupa sin kunskap. Ömsesidighet och gemensam nytta är ledord. NATDID arbetar med att skapa fysiska mötesplatser via konferenser, nätverksträffar, workshops och inspirationsföreläsningar. Därtill använder man digitala mötesplatser.

Engelsk översättning

Science communication.