Immateriella rättigheter
Med immateriella rättigheter avses immaterialrättsligt skydd, vilket innebär rättigheter som skyddar intellektuellt arbete enligt gällande lagstiftning. Immateriella rättigheter rör immateriella tillgångar såsom uppfinningar, innovationer, modeller, uträkningar, information, metoder, patent, data med mera.
Tillämpning
Immateriella rättigheter rör sådant som har eller kan ha immaterialrättsligt skydd enligt gällande lagstiftning. Immaterialrätten är reglerad i lag och brukar delas in i delas upphovsrätt (och närstående rättigheter) samt industriellt rättsskydd[1].
Diskussionen om immateriella rättigheter, engelskans Intellectual property - IP, rör inom forskningsvärlden frågan om vem som äger vad av forskningsresultat och hur resultaten kan förvaltas. Hur de immateriella rättigheterna för forskningsresultat ser ut klargörs oftast i policydokument på respektive lärosäte och har också att göra med vad det är för typ av forskning som resultatet, de immateriella tillgångarna, är sprunget ur. Dessa policyer sorteras ofta in under nyttiggörande av forskningsresultat som sin tur tar sig olika uttryck på lärosäten. Avtal och riktlinjer om immateriella rättigheter får dock aldrig inskränka lärosätets rätt att publicera forskningsresultat, vilket är reglerat i högskolelagen, vilken gäller för universitet och högskolor som har statligt huvudmannaskap[2].
Immateriella tillgångar och rättigheter är ett område som fått ökad relevans och utvecklas kontinuerligt i takt med pågående digitalisering och förändrad syn på intellektuella tillgångar och värden vid lärosäten. Ur ett företagsperspektiv finns ett visst skifte i fokus från tidigare hur intellektuella tillgångar kan skyddas till nu hur de kan användas för att skapa ett värde, i den kunskapsbaserade ekonomin[3]. På samma sätt omfattar arbetet med intellektuella rättigheter på universitet och lärosäten olika aspekter av värdeskapande, av immateriella tillgångar. I en statlig utredning om immaterialrättens roll i innovationssystemen betonas särskilt vikten av att forskare, och lärosäten, har förmåga att hantera immateriella tillgångar[4].
Det finns många aspekter av immateriella rättigheter och tillämpning av gällande lagstiftning, regler och policyer som måste tas hänsyn till i innovationsprocessen. På de flesta universitet och högskolor finns ett utvecklat stöd för forskare, lärare och anställda i nyttiggörande och utveckling av innovation och idéer där immaterialrättsliga frågor utgör en vital del[5][6] Utöver innovationskontorens stöd finns olika initiativ på nationell och regional nivå i syfte att navigera i frågan om immateriella rättigheter i rollen som forskare eller innovatör [7].
Engelsk översättning
Intellectual property rights
Källförteckning
- ↑ ”Kommerskollegium”. Immaterialrätt. https://www.kommers.se/verksamhetsomraden/Handelsfragor/Immaterialratt/. Läst 24 september 2018.
- ↑ SFS (1992:1434) Högskolelagen Kap.1, § 6. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
- ↑ The Economist (2007) The value of knowledge - European firms and the intellectual property challenge. Economist Intelligence Unit
- ↑ SoU (2015:16) Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångar.https://www.regeringen.se/contentassets/c72bb332289a48a2a208fc5bc8ae4441/okat-vardeskapande-ur-immateriella-tillgangar-sou-201516
- ↑ GU (2018) Vårt stöd för nyttiggörande.https://medarbetarportalen.gu.se/forskningsochinnovationskontoret/innovation/vart-stod/
- ↑ UU Innovation ( 2018) IP-rådgivning http://www.uuinnovation.uu.se/utveckladinide/ip-radgivning/
- ↑ SoU (2015:16) Insatser för att höja akademins kompetens. Ökat värdeskapande ur immateriella tillgångarhttps://www.regeringen.se/contentassets/c72bb332289a48a2a208fc5bc8ae4441/okat-vardeskapande-ur-immateriella-tillgangar-sou-201516