Samverkansmönster
Samverkansmönster är ett begrepp med olika tillämpningar. I vissa fall används det med hänvisning till högskolans fyra grundläggande former för samverkan (vid tekniköverföring, i forskning och utbildning samt i övrig utåtriktad verksamhet). I andra sammanhang syftar det på på vetenskapsområdenas (medicin, teknik och naturvetenskap respektive humsam) delvis olikartade sätt att samverka.
Tillämpning
I Vinnovarapporten Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (2014)[1] delades universitets och högskolors samverkan upp i fyra kategorier:
- Samverkan vid tekniköverföring
- Forskningssamverkan
- Utbildningssamverkan
- Övrig utåtriktad samverkan
Dessa samverkansmönster kopplades i rapporten till ett antal typeffekter och rapporten blev vägledande för hur man i högskolesammanhang organiserar, talar om och värderar samverkan.
I boken Samverkansformer (2016) talar Eugenia Vico Perez, en av medförfattarna till Vinnovarapporten, om de samverkansmönster i termer av samverkansformer. Begreppet samverkansmönster betecknar istället de olika typer av samverkan som är kännetecknande för olika vetenskapsområden.[2]
Engelsk benämning
Patterns of collaboration /?/