En avnämare är en faktisk eller tänkt mottagare av något som de kan dra nytta av, helt eller delvis färdigutvecklat av någon annan.

Tillämpningar

Den grundläggande definitionen för en avnämare är att den tar emot en vara eller nyttighet framtagen av någon annan, särskilt i form av “råvara eller halvfabrikat”, för vidare förädling eller försäljning.[1] [2]

I universitets- och högskolesammanhang används ordet för de som kan ta emot antingen utbildningens eller forskningens resultat. Det kan vara arbetsgivare som anställer utbildade studenter och därmed drar nytta av de kompetenser de fått med sig från utbildningen. En avnämare för ett forskningsresultat kan vara en potentiell användare, som inte är involverad i själva forskningsprocessen (då är det snarare en intressent).

I Högskolelagen och Högskoleförordningen används inte begreppet alls. Inte heller Styr- och resursutredningens betänkande 2019 gör det, men intressent förekommer flitigt.[3] I en sökning på flertalet webbplatser och i litteratur som berör universitets och högskolors samverkan så syns en tendens att undvika ordet avnämare och bara använda intressent mer svepande.[4] En möjlig förklaring kan vara att avnämare har en lite mer formell klang.[5]

Engelsk motsvarighet

Den engelska motsvarigheten är stakeholder, det vill säga samma som för intressent.

Ett annat alternativ är potential employer men då enbart som potentiell avnämare för utbildningen.

Referenser

  1. ”Nationalencyklopedin”. NE Nationalencyklopedin AB. sid. Avnämare. https://www-ne-se.ezp.sub.su.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/avn%C3%A4mare. Läst 30 januari 2019. 
  2. ”Svenska akademins ordböcker”. Svenska Akademien. sid. Avnämare. https://svenska.se/tre/?sok=avn%C3%A4mare&pz=1. Läst 30 januari 2019. 
  3. Styr- och resursutredningens betänkande En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan (SOU 2019:6)
  4. Se till exempel Mats Benner & Sverker Sörlin, Samverkansuppgiften i ett historiskt och institutionellt perspektiv: VINNOVA Analys VA 2015:02 ISBN: 978-91-87537-26-4 och Regeringens proposition 2016/17:50, Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft
  5. Artikelförfattarens reflektion vilket också opåkallat bekräftades vid en diskussion med UniLinks styrelse 2019-01-25.