Immateriella rättigheter

Med immateriella rättigheter avses rättigheter som skyddar intellektuellt arbete enligt gällande lagstiftning, något som ibland kallas för den "intellektuella äganderätten". Grundprincipen är att forskare och forskargrupper äger sin forskning. Intellektuella tillgångar som immateriella rättigheter skyddar är till exempel uppfinningar, innovationer, design, modeller, bilder, metoder med mera.

Tillämpning

Till skillnad från materiella tillgångar kan immateriella tillgångar inte urskiljas fysiskt. Immaterialrätten är reglerad i lag och brukar delas in i delas upphovsrätt (och närstående rättigheter) samt industriellt rättsskydd. Immateriella rättigheter syftar till att skydda intellektuella tillgångar och reglera innehavarens rätt att förfoga över intellektuella tillgångar såsom idéer, konstverk, programvara, varumärken med mera.

Diskussionen om immateriella rättigheter, engelskans Intellectual property - IP, rör inom forskningsvärlden frågan om vem som äger vad av forskningsresultat och hur resultaten kan förvaltas. Enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar äger en arbetsgivare ett verk eller uppfinning som skapats av en anställd inom ramen för sitt arbete. Till denna lag finns dock ett flertal undantag, bland annat lärare vid universitet, och högskolor. Detta undantag benämns ibland Lärarundantaget. Lagens tillämpning har också att göra med vad det är för typ av forskning som resultatet, de immateriella tillgångarna, är sprunget ur. Hur de immateriella rättigheterna för forskningsresultat regleras också i lagen, men klargörs oftast i policydokument på respektive lärosäte. Dessa policyer sorteras ofta in under nyttiggörande av forskningsresultat som sin tur tar sig olika uttryck på lärosäten. Avtal och riktlinjer om immateriella rättigheter får dock aldrig inskränka lärosätets rätt att publicera forskningsresultat, vilket är reglerat i högskolelagen. Högskolelagen gäller för universitet och högskolor som har statligt huvudmannaskap.

Immateriella tillgångar och rättigheter är ett område som fått ökad relevans och utvecklas kontinuerligt i takt med pågående digitalisering och förändrad syn på intellektuella tillgångar och värden vid lärosäten. Ur ett företagsperspektiv finns ett visst skifte i fokus från tidigare hur intellektuella tillgångar kan skyddas till nu hur de kan användas för att skapa ett värde, i den kunskapsbaserade ekonomin. På samma sätt omfattar arbetet med intellektuella rättigheter på universitet och lärosäten olika aspekter av värdeskapande, av immateriella tillgångar. I en statlig utredning om immaterialrättens roll i innovationssystemen betonas särskilt vikten av att forskare, och lärosäten, har förmåga att hantera immateriella tillgångar.

Det finns många aspekter av immateriella rättigheter och tillämpning av gällande lagstiftning, regler och policyer som man måste ta hänsyn till i innovationsprocessen. På de flesta universitet och högskolor finns ett utvecklat stöd för forskare, lärare och anställda i nyttiggörande och utveckling av innovation och idéer där immaterialrättsliga frågor utgör en vital del Utöver innovationskontorens stöd finns olika initiativ på nationell och regional nivå i syfte att navigera i frågan om immateriella rättigheter i rollen som forskare eller innovatör .

Engelsk översättning

Intellectual property rights