Aktionsforskning

Aktionsforskning är en forskningsmetod som företrädelsevis används inom praktiknära samhälls-, utbildnings- och hälsovetenskaplig forskning. Vid aktionsforskning intervenerar forskaren aktivt i en extern organisation och samarbetar med dess praktiker för att tillsammans med dessa förbättra organisationens verksamhet. Samtidigt som interventionen sker genomför forskaren datainsamling och bedriver forskning.

Tillämpning

Socialpsykologens Kurt Lewin tillskrivs ofta rollen som aktionsforskningens fader. Metoden används främst inom hälso-, sjukvårds- och skolsektorn. Vid aktionsforskning samarbetar forskaren med praktiker, till exempel sjuksköterskor och lärare, för att tillsammans med dessa identifiera angelägna problem inom i detta fall vård- respektive skolverksamheten och utveckla, implementera och utvärdera lämpliga lösningar. I samband med aktionsforskning finns också möjlighet att utöver praktiker aktivt involvera till exempel patienter, elever och föräldrar. 

Skillnaden mellan aktionsforskning, följeforskning och fallstudier

Aktionsforskning bygger ofta på ett ”bottom-up-perspektiv” och tar sin utgångspunkt i praktikernas (lärarnas, sjuksköterskornas etc) egenidentifierade verksamhetsrelaterade problem och utmaningar. På så sätt skiljer sig aktionsforskning från följeforskning som i regel har ett ”top-down-perspektiv” där uppdraget till forskaren istället kommer från organisationens ledning, vars representanter sätter ramarna och i stor utsträckning bestämmer vilka problem och utmaningar samt tillhörande förändringsprocesser man önskar att forskaren ska ta sig an.

Aktionsforskning som metod skiljer sig även från fallstudien som metod i bemärkelsen att aktionsforskaren är direkt inblandad i och verkar för en förändring i den studerade organisationens struktur och/eller verksamhetspraktik, samtidigt som aktionsforskaren i forskningssyfte studerar konsekvensen av den förändring hen är med att åstadkomma.

Aktionsforskningens dilemman och utmaningar

Ett dilemma aktionsforskaren behöver vara medveten om och uppmärksam på är att det kan uppkomma motstridiga intressen mellan forskaren och de praktiker hen samarbetar med. Där praktikerna i första hand behöver förhålla sig till de förändringar de vill genomföra inom sin organisation, behöver forskaren även ta hänsyn till kunskapsbehoven inom det egna forskningsfältet.

Aktionsforskaren behöver också vara medveten om de maktrelationer som råder inom den studerade organisation, t.ex. mellan ledning och tjänstemän, samt mellan forskarna i forskarlaget och mellan forskaren och de praktiker som deltar i projektet. 

Ambitionen att i först hand låta praktikerna definiera de problem och utmaningar aktionsforskningen ska adressera är inte heller utan dilemman. I situationer där aktionsforskaren inte delar praktikernas problembeskrivning behöver således forskaren besitta förmågan ifrågasätta och ha en konstruktiv dialog med praktikerna. I annat fall riskerar den förändring och de implementerade lösningar som genomförs som ett resultat av aktionsforskningen inte svara mot de praktiska och vetenskapliga målen för projektet i fråga.

Aktionsforskaren kan också behöva förhålla sig till att ansvariga politiker och ledningen för politiskt styrda offentliga myndigheter inte nödvändigtvis välkomnar praktikernas och aktionsforskarnas problemorienterade beskrivning av organisationens verksamhet. I dessa fall tvingas aktionsforskaren ta ställning till om det är etiskt försvarbart och praktiskt möjligt att inleda eller fortsätta ett projekt utan ledningens uttalade stöd.  

Aktionsforskaren behöver slutligen också beakta och ta ställning till i vilken utsträckning den studerade organisationens externa intressenters (elevers, patienters etc.) ska inkluderas i projektet.

Motsvarighet på engelska

Action research