Personrörlighet

Personrörlighet innebär i samverkanssammanhang att en person under delar av sin arbetstid eller under en period på heltid rör sig mellan akademi och extern verksamhet som inte är andra lärosäten, såsom privat sektor, offentlig sektor eller idéburen sektor.

Tillämpning

Personrörlighet mellan akademi och annan verksamhet sker på många olika sätt idag och med varierande frekvens och systematik hos olika lärosäten. Program för personrörlighet till extern part finns hos några av de större forskningsfinansiärerna. De allra flesta universitet använder sig av möjligheten att adjungera personer till sin verksamhet. Personrörlighet anses öka mottagarkompetensen och underlätta samverkan. Enskilda individer utgör ofta den nödvändiga bryggan mellan olika organisationer för att initiera ett samarbete och därför är det av intresse för både akademi och samverkanspart att hitta lösningar som underlättar och stimulerar individer att röra sig mellan organisationerna.

Personrörlighet inom forskning

En typ av personrörlighet handlar om personer som rör sig mellan akademin och extern verksamhet i relation till forskning. Personrörlighet inom forskning kan innebära att en person anställd vid lärosätet fysiskt befinner sig och är delaktig i verksamheten hos den externa parten, alternativt att en person anställd vid extern part är verksam inom akademin. Benämningen på dessa typer av anställningar kan vara adjungerad professor eller adjungerad doktorand. I organisationer utanför akademin kan de kallas expert, projektledare, forskare med flera benämningar.

Personrörlighet inom undervisning

I relation till undervisning kan personer utanför akademin delta i undervisning i olika former. Benämningen på dessa typer av anställningar kan vara adjungerad professor, adjungerad lektor, adjungerad adjunkt eller gästföreläsare.

Andra former för personrörlighet inom akademin

En annan form för personrörlighet inom forskning rör externa representanter i styrelser och nämnder inom akademin, liksom i centrumbildningar, forskarskolor och ledningen för enskilda forskningsprojekt. Det kan handla om representanter för näringsliv, offentlig sektor eller idéburen sektor.

Personer som rör sig mellan akademin och andra sektorer kallas även i vissa sammanhang gränsgångare, vilket kan innebära speciellt inrättade tjänster med delad finansiering eller att anställd arbetar deltid i akademin och för en extern aktör.

Att mäta personrörlighet

En jämförelse gjord inom KLOSS-projektet 2015 mellan Kungliga tekniska högskolan, Stockholms universitet, Statens lantbruksuniversitet och Umeå universitet, visade att 20,7% av professorerna vid KTH var adjungerade, i jämförelse med mellan 1,4-5,0% för övriga. Av lektorerna var 9,2% adjungerade, jämfört med 1,6-2,9% för övriga. Bland doktoranderna var fördelningen jämnare hos de undersökta lärosätena, med Stockholms universitet som har radikalt färre adjugerade doktorander. Siffrorna illustrerar en stark skillnad i användningen av adjungerade tjänster som idag finns mellan olika lärosäten.

Motsvarighet i engelskan

Intersectoral mobility of researchers

Referenser

Bienenstock, A. et al. (2014) Utbildning, forskning, samverkan : vad kan svenska universitet lära av Stanford och Berkeley?

Elmroth, B. et al. (2015), Villkor och former för personrörlighet mellan akademi och omvärld. Projektraport, delrapport 1c inom KLOSS

Vandevelde, K. (2014), Intersectoral Mobility