Begreppet civilsamhälle, eller idéburen sektor, betecknar sammanslutningar där människor organiserat sig och samverkar kring gemensamma intressen. Samverkan sker i former som inte är statliga, tillhör näringslivet eller annan offentlig verksamhet. Exempel på aktörer är ideella föreningar, välgörenhetsorganisationer, trossamfund, privata stiftelser och idrottsföreningar.

Tillämpningar

Civilsamhället är ett begrepp som började användas i svenskan efter mönster från det engelska civil society. Till engelskan kom begreppet som en översättning av latinets societas civilis, ett begrepp som i sin tur kan spåras långt tillbaka. Den första kända användningen återfinns i Marcus Tullius Ciceros skrifter. Denne Cicero levde på 100-talet f. Kr.[1]

Sedan svenska kyrkan skildes från staten är Svenska kyrkan ett exempel på samverkan mellan civilsamhället och akademin. Inom kyrkan finns många forskarkompetenta medarbetare och det finns många aktiviteter där kyrkan och akademin möts.[2] Ett av många exempel är i samband med Lärandefestivalen i Lund 2017, en nationell konferens för fortbildning, inspiration och erfarenhetsdelande för alla med intresse för pedagogik. Arrangemanget var en samverkan mellan bland andra Svenska kyrkan och Lunds universitet.

På webbplatsen International Standard Classificaton of Education (ISCED), ett internationellt system som är utvecklat av UNESCO för beteckningar på utbildningsnivåer, används begreppet civilsamhälle till exempel på följande sätt i ett av de offentliga dokumenten[3]:

- Den här gången ordnar vi diskussionspaneler om vikten av ett aktivt civilsamhälle och företagens samhällsansvar. Tillsammans ska vi identifiera de viktigaste demokratipolitiska reformerna framöver. (Ur en beskrivning av en konferens som hölls på den Internationella Demokratidagen i september 2016.)

Enligt Mats Rolén, ordförande i Riksbankens Jubileumsfonds områdesgrupp för forskning om civilsamhället, har begreppet civilsamhälle fått en allt ökande användning sedan början av 1990-talet. Han skriver att användningen ofta är reflekterande och inte sällan framstår den närmast som ”… en diffus besvärjelse”.[4] Vidare att man tar till begreppet när man vill fånga individers och sammanslutningars kreativa förmåga; hur och varför vi kan initiera och genomföra ”projekt” i vardagen, t.ex. av social eller ekonomisk natur. Exempelvis när det gäller att hitta alternativ bortom eller vid sidan av den traditionella välfärdsstaten/offentliga sektorn och marknaden.

I den så kallade Maktutredningen[5] hävdas att det i ett öppet samhälle fordras självständiga organisationer som har en tydlig identitet, självständiga medlemmar och utgör en motvikt mot den offentliga sektorns institutioner.

I antologin Civilsamhället – Några forskningsfrågor tar Erik Amnå upp att begreppet bland tidiga liberala politiska teoretiker implicerade begreppet 'det civiliserade samhället'. Med tiden har begreppet blivit allt vanligare i den politiska retoriken även på vänsterkanten. ”Traditionella folkrörelser, frivilligorganisationer och nya idéburna sammanslutningar – de senare ofta i hög grad med internet som möteslokal – har särskilt inom samhällsvetenskaperna börjat diskutera utifrån teoribildningar med civilsamhället som övergripande benämning.”[6] Erik Amnå påpekar att genomslaget för begreppet varit mycket stort och ofta förknippat med eftertraktade effekter i form av demokrati, välfärd och tillväxt. Nationalencyklopedin har med "demokratiska samhällen" i sin definition av 'civilsamhälle'.

Språkrådet[7], liksom Teknologicentrum (TNC), konstaterar att begreppet inte har någon entydig definition i terminologisk mening och att såväl ”civil” som ”samhälle” är luddiga begrepp. De föreslår därför och att man ska förklara ordet första gången det används i en text.

Engelsk motsvarighet

Civil society

Referenser