Samverkan

Med samverkan avses ömsesidigt utbyte på ett sätt som gagnar alla inblandade. Samverkan mellan högskolesektorn och andra sektorer är en metod för att uppnå något och inte ett resultat i sig, och samverkansaktiviteter organiseras därför olika beroende på vad man vill uppnå.

Tillämpningar

Vad man lägger i ordet och hur resultatet av samverkan värderas beror på vilken kunskapssyn man omfattar, vilken universitetstradition man identifierar sig med samt vilket ämnesområde och vilken samhällssektor det rör sig om. Vid amerikanska universitet, som finansieras genom kommersialisering och fundraising, har samverkan först och främst varit en fråga om överlevnad. Fokus för samverkan ligger därför ofta på finansiering och framtagande av ny kunskap tillsammans med kommersiellt gångbara branscher.

För de statsfinansierade europeiska lärosätena handlar det snarare att leva upp till det Humboldtska bildningsidealet och samtidigt försäkra sig om att de gemensamma medlen används på ett rättvist och ansvarsfullt sätt genom att samverka brett med olika sektorer och aktörer. I Asien är universiteten motorer i en moderniseringsprocess. Här är samverkan huvudsakligen ett medel för samhällsutveckling med stora forskningssatsningar inom det tekniska och naturvetenskapliga området.

Inom de vetenskapsområden där den tillämpade forskningen dominerar - som naturvetenskap, teknologi och medicin (engelskans STEM - Sience, technology, engineering and mathematics) - betraktas samverkan framför allt som ett medel för att omsätta ny kunskap i en innovativ praktik och skapa incitament för ny forskning. Det är en kapitalintensiv verksamhet med snabba processer och krav på ekonomisk avkastning eller omedelbar samhällsnytta för att de stora investeringarna ska uppfattas som lönsamma.

Inom samhällsvetenskap och humaniora (HASS - Humanities, arts and social sciences), som går ut på att studera sociala processer och förvalta och utveckla det mänskliga tänkandet, handlar samverkan snarare om att bygga upp en idémässig grund för den mänskliga gemenskapen. Det är en tidskrävande - snarare än kapitalkrävande - form av värdeskapande.

Hur man som extern aktör ser på samverkan, och vad man förväntar sig av den, varierar beroende på om man representerar privat, statlig eller idéburen sektor och vilken branschtillhörighet man har. Samverkan anses kunna bidra till demokrati och folkbildning, innovationer, förbättrad kompetensförsörjning, ekonomisk tillväxt, ett hållbart samhälle, minskad sektorisering, ökad regionalisering, ökad anställningsbarhet och ett livslångt lärande. Dessa förväntningar kan delas upp i tre huvudgrupper:

• samverkan för demokratiutveckling
• samverkan för kunskapsutveckling och tillväxt
• samverkan för bättre utbildning.

Knäckfrågan för alla, oavsett tillhörighet, är hur samhället kan skapa utbildnings- och forskningsinstitutioner som inte enbart ägnar sig åt att reproducera gammal kunskap. Att ge forskare utrymme för ensamhet och reflexion är ett sätt, att uppmuntra till dialog och ömsesidigt utbyte ett annat. Samverkan går ut på att skapa förutsättningar för det senare. För att uppmuntra till detta har man i svensk lagstiftning infört samverkansuppgiften som en av högskolans grundläggande uppgifter, vid sidan om utbildning och forskning.

Engelsk motsvarighet

Academic engagement; societal collaboration.

Externa länkar

Vinnova: Program för att stödja universitet och högskolors samverkan