Innovationssystem är nätverk, med betoning på samspelet mellan de ingående aktörerna från olika samhällssektorer - akademien, offentlig, privat och idéburen sektor, i vilket innovationer utvecklas och ny kunskap tas fram, sprids och används. Det är ett systemiskt synsätt på innovationsprocessen som utgår från relationerna mellan de ingående aktörerna och de komplexa nätverk med utbyte och flöden av teknologi och kunskap som dessa utgör.

Tillämpning

Innovationssystem kan delas in efter geografi och vara internationella eller nationella, regionala eller interregionala. Geografiska innovationssystem är nätverk med betoning på regionens aktörer och ekonomiska och sociala förutsättningar. Innovationssystem kan också hanteras inom ramen för ett visst forsknings- och teknikområde och då vara sektoriella innovationssystem.[1] Sådana inbegriper aktörer som utvecklar, producerar och verkar inom ett teknikområde, och de institutioner och ramar som påverkar deras förutsättningar. Exempel på sektoriella innovationssystem är till exempel nanoteknik, bioteknik, fordonsindustrin med flera.

Innovationssystemet för sociala innovationer utmärks av delvis andra strukturer med många aktörer inom idéburen sektor. Traditionellt har stöd för innovation varit starkast och mer inriktat på industri och teknologi vilket har gjort att vissa grupper marginaliserats i innovationssystemen.[2] Satsningar på sociala innovationer har initierats av regeringen för att identifiera relationer och aktörer i syfte att stärka innovationssystemen och bryta förlegade normer.[3][2]

Hur utformning av innovationssystem ser ut är avhängigt de många samverkande komponenterna som de utgörs av, och beror på de förutsättningar som finns inom respektive sektor eller region eller nation i fråga.

Stöd för innovation och innovationssystem

Den samtida innovationsstödjande politiken är utformad med vetskap om att det är avgörande för framtidens lösningar på samhällets utmaningar att det sker en i samverkan mellan forskning, näringsliv och andra aktörer. Avgörande i bemärkelsen att detta samarbete, innovationsprocesserna, präglas av kunskapsutbyte och att aktörer kan ta lärdom av andra aktörers erfarenheter och utveckla ett ömsesidigt lärande.[4][5]

Sveriges innovationsmyndighet Vinnova har innovationssystem i namnet: Verket för innovationssystem. Myndighetens uppgift är att ”främja hållbar tillväxt i Sverige genom finansiering av behovsmotiverad forskning och utveckling av effektiva innovationssystem”[1]. Ett fungerande samspel mellan universitet och högskolor, offentlig verksamhet och näringsliv är en viktig framgångsfaktor för innovation och innovationsskapande[6][7]; en väl fungerande samverkan mellan ingående aktörer i innovationssystemet är avgörande.

Innovationssystem - samverkan mellan viktiga aktörer

På konkret nivå kan man säga att ett innovationssystem består av en uppsättning aktörer, nätverk och institutioner som är ömsesidigt beroende. Aktörerna brukar delas in i tre undergrupper:

  • produktionsstrukturen (företag)
  • kunskapsinfrastrukturen (universitet)
  • den stödjande strukturen (offentlig sektor).

Dessa grupper är involverade i en komplex väv av formella och informella nätverk, såväl inom som mellan de olika undergrupperna. Formaliserade nätverkskonstellationer mellan representanter för produktionsstrukturen, kunskapsinfrastrukturen och den stödjande strukturen benämns ibland i litteraturen triple helix. När det handlar om innovationssystem är det dock inte alltid frågan om formaliserade, funktionella relationer, utan snarare om att dessa tre undergrupper ska fungera i harmoni med varandra och därigenom verka ömsesidigt förstärkande.

Den här texten är helt eller delvis baserad på material från svenskspråkiga Wikipedia, 19 juli 2018.


Indelning av innovationssystem


Engelsk motsvarighet

Innovation system

Referenser

  1. 1,0 1,1 ”Behovsmotiverande forskningsprogram i sektoriella innovationsprogram”. Vinnova. https://www.vinnova.se/contentassets/b48b60b758264227b1ec12f88c5638d6/va-07-06.pdf. Läst 24 september 2018. 
  2. 2,0 2,1 ”An Ecosystem for Social Innovation in Sweden - A strategic research and innovation agenda”. Lund University, Malmö University, Center för socialt entreprenörskap Sverige. https://muep.mau.se/bitstream/handle/2043/18345/An%20Ecosystem%20for%20Social%20Innovation-final.pdf. Läst 22 okt. 2018. 
  3. ”Regeringens strategi för sociala företag – ett hållbart samhälle genom socialt företagande och social innovation”. Näringsdepartementet. https://www.regeringen.se/491b2f/contentassets/0f9a51b89db64c7490d310a9b05dee19/2018_sociala-foretag.pdf. Läst 22 okt. 2018. 
  4. ”När staten spelat roll, VINNOVA, 2011”. Vinnova rapport VA 2011:10. https://www.vinnova.se/contentassets/a2209147ba3d465989be118228e3dad5/va-11-10.pdf. Läst 21 november 2024. 
  5. Bishop,K., D’Este, P. Neely, P. (2011). ”Gaining from interactions with universities: Multiple methods for nurturing absorptive capacity”. Research Policy: Special Section on Heterogeneity and University-Industry Relations. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S004873331000199X. 
  6. ”När staten spelat roll - lärdomar av VINNOVAs effektstudier”. källa Vinnova (2011:10). https://www.vinnova.se/contentassets/a2209147ba3d465989be118228e3dad5/va-11-10.pdf. Läst 21 september 2018. 
  7. Bishop, K.,  D’Este P., Neely, A (2010). ”1bd4e6314db1&acdnat=1537782570_a7080d4f4aa671245001de757d8348fe Gaining from interactions with universities: Multiple methods for nurturing absorptive capacity”. Research Policy. https://ac.els-cdn.com/S004873331000199X/1-s2.0-S004873331000199X-main.pdf?_tid=176eb34f-14c8-4ecc-86d0 1bd4e6314db1&acdnat=1537782570_a7080d4f4aa671245001de757d8348fe.