Kunskapsutveckling: Skillnad mellan sidversioner

Kunskapsutveckling utgör grunden för högskolans verksamhet och är högskolans unika bidrag till samhället. Ordet används ibland synonymt med “forskning” men har en bredare tillämpning. Snarare syftar det på den sammantagna process som det är högskolans uppdrag att leda och som enligt Högskolelagen inkluderar både forskning, konstnärlig forskning och utvecklingsarbete, samt utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet.<ref>{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Högskolelagen|hämtdatum=|år=1993|utgivare=|sid=Kapitel 1, 2§}}</ref>

Det anses allmänt att kunskapsutvecklingen befordras av frihet, att den inte kan förutses och att den skapar nya frågor och möjligheter som samtidigt kan ge upphov till etiska dilemman.<ref>{{Webbref|url=http://www.magna-charta.org/|titel=Magna Charta Universitatum|hämtdatum=|utgivare=Observatory Magna Charta Universitatum|sid=}}</ref> /jfr Magna Charta - frihetsdeklarationen och projektet Living values/ Samtidigt har man i alla tider försökt systematisera och effektivisera kunskapsutvecklingen genom att hitta nya former för den. Ett aktuellt exempel är de så kallade innovationssystem där högskolan ingår i nätverk av privata och offentliga aktörer.

I 2019 års Styr och resursutredning slår man fast att kunskapsutvecklingen har sin grund i forskningens utveckling, att den ska styra utbildningarnas innehåll och att forskarutbildningen både driver på och drivs av den. Kunskapsutvecklingen sägs också vara en viktig aspekt av samverkan och en unik parameter vid bedömningen av framtida kompetensbehov. Man föreslår därför en ny skrivning i Högskolelagen som betonar högskolans ansvar för kunskapsutvecklingen i relation till studenternas efterfrågan och arbetslivets och samhällets behov. /Strut 225/