|
Samsynwikin reder ut begreppen. Här presenteras de väsentligaste orden för universitetens samverkan. Definitionerna mognar olika snabbt och vi tar gärna emot respons för att utveckla dem vidare. Skapa ditt användarkonto här alternativt maila till samsyn su.se. Mer information: Huvudsidan.
|
Kunskapsöverföring
Kunskapsöverföring handlar om att förvalta och förmedla kunskap som en strategisk resurs, både inom en organisation och mellan organisationer.
Tillämpningar
Begreppet används framför allt inom det område i managementteorin som kallas kunskapsstyrning (knowledge management) och där man skiljer mellan ”explicit” och ”implicit” eller ”tyst” - det vill säga praktisk och erfarenhetsbaserad - kunskap. Tanken är att man genom särskilda modeller eller system ska kunna föra vidare och behålla också praktisk kunskap som en strukturell, snarare än personbunden, tillgång och på så sätt göra organisationer mer framgångsrika och livskraftiga.
I utbildningspolitiska sammanhang används begreppet framför allt när man talar om kommersialisering av forskningsresultat. I regeringspropositionen Forskning för ett bättre liv slog man till exempel fast att ”kunskapsöverföringen till näringslivet och kommersialisering av forskningsresultat behöver öka”. Här betonades också att kunskapsöverföring inte sker genom någon enkelriktad process utan i en ömsesidig dialog som befordras av personrörlighet och samfinansiering. Tanken är alltså att akademin genom återkopplingen kan tillgodogöra sig den "tysta" kunskap som de mer praktiknära verksamheterna besitter. Vinnova fick därför särskilda medel för att utveckla särskilda innovationssystem i samverkan med näringslivet. Den brittiska KTP-modellen är inriktad på denna form av kunskapsöverföring som ibland går under den mer specifika benämningen kunskapsväxling.
I 2007 års Resursutredning talas det också om den kunskapsöverföring som sker i samverkan med skolan och samhället i stort och begreppet kopplas till 1990-talets tredje uppgift. I 2018 års Styr- och resursutredning framhålls också att det utbyte av kunskap som sker inom ramen för det livslånga lärandet, när studenter går ut i arbetslivet och senare återvänder för att fort- eller vidareutbilda sig, också innebär en form av kunskapsöverföring.
I EU-kommissionens Horisont 2020-projekt fokuserar man särskilt på modeller för kunskapsöverföring mellan akademi och övriga samhällsaktörer - det vill säga andra än näringslivet - och där samhällets behov och utmaningar står i fokus. Föreningen Vetenskap och allmänhet är till exempel partner i två olika projekt som går ut på att utarbeta så kallade RRI-verktyg och Sci-shops.