Med folkbildning menas undervisning och studier i allmänbildande syfte. Det handlar om kunskapssökande i organiserad form som inte primärt syftar till meritering och som står utanför traditionellt arbete, skol- och utbildningssystem.

Tillämpningar

Folkbildning, icke-formell utbildning, förknippas i Sverige vanligen med den studieverksamhet i grupp som studieförbund och folkhögskolor bedriver. Bland studieförbunden är det särskilt Folkuniversitetet som med sin inriktning att popularisera vetenskap har en nära relation till universitetssektorn. En annan koppling mellan folkbildning och högskola nämns i Högskoleverkets rapport Högskolan samverkar, från 2004[1] där folkbildning kopplas ihop med forskningskommunikation. I ett avsnitt om samverkan pekas tre huvudprocesser ut som är kopplade till lärosätenas forskning och utbildning: ”Arbetet med profilering, rekrytering och folkbildning/forskningskommunikation.”

Andra kopplingar mellan begreppet folkbildning och högskolesektorn är olika former av öppna föreläsningar som arrangeras vid landets lärosäten. Till exempel ger Stockholms universitet sedan 30 år tillbaka öppna föreläsningar där lärosätets forskning presenteras[2] och Örebro universitet satsar på öppna föreläsningar på Campus Alfred Nobel i Karlskoga[3].

Begreppet folkbildning brukar förknippas med att på ett demokratiskt och jämlikt sätt ta till sig ny kunskap och associeras med fria lärprocesser i sociala rörelser eller det som benämns civilsamhälle.

Förutom folkhögskolor och studieförbund brukar även bibliotek räknas in som folkbildningsinstitutioner. Precis som bibliotekarie är även folkhögskollärare en universitetsutbildning. I Sverige finns sådan endast vid Linköpings universitet. När det gäller folkhögskolorna så har många av dem civilsamhällets aktörer som huvudmän och därigenom blir utbildningen en del av samverkan mellan akademi och civilsamhälle. Som exempel kan nämnas Södra Vätterbygdens folkhögskola med Equmeniakyrkan som huvudman och Kvarnby Folkhögskola, en ekonomisk förening med starka kopplingar till Vänsterpartiet.

Ett annat samband mellan folkbildning och högskolesektorn är Mimer, ett nationellt program för folkbildningsforskning som till följd av ett riksdagsbeslut inrättades 1990 vid Linköpings universitet. Det gav detta universitet ett särskilt ansvar för folkbildningsforskning. ”Folkbildningsbegreppets svårfångade karaktär diskuteras också i förarbetet av Mimer […]. Utredarna konstaterar att samhällsstruktur och folkbildningens förändring över tid är centrala för tolkningen.”[4] Bland övriga uppdrag kan nämnas att skapa och upprätthålla nätverk och dialog mellan forskare och mellan forskare och folkbildare, att samverka med olika lärosäten och folkbildningsorganisationer samt kommunikation och spridning av forskningsresultat.

En tvärvetenskaplig, riksrekryterande forskarutbildningskurs för doktorander som forskar om folkbildning är exempel på verksamhet inom Mimer. Den första kursen, Folkbildning och samhälle i förvandling – samhällsteoretiska perspektiv, genomfördes 1999. Målgruppen var i första hand doktorander, men även praktiskt verksamma folkbildare som var behöriga för forskarstudier bjöds in till kursen. Ytterligare en riksrekryterande forskarutbildningskurs startade 2006.

Efter hand har massmedier kommit att få en allt starkare roll, alltsedan radions och televisionens genombrott. Gränsen mellan folkbildning och populärvetenskap kan ibland vara svår att dra.

Den senaste stora reformen i Sverige som har med folkbildning att göra kom 1991 med en helt ny folkbildningsförordning. I samband med det bildades också Folkbildningsrådet. Den senaste folkbildningspolitiska propositionen Allas kunskap - allas bildning antogs av riksdagen 2014[5]. Alla partier var överens om att studieförbunden ska ha statliga anslag samt stor frihet att själva ange mål för sin verksamhet utifrån de fyra syften med stödet till folkbildningen som propositionen angav. En nyhet i propositionen var att riksdagen för första gången fastställde ett eget mål för folkbildningspolitiken. Målet är: "Folkbildningen ska ge alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för personlig utveckling och delaktighet i samhället."

I början förknippades begreppet i Sverige med folkrörelsernas studieförbund och folkhögskolerörelsen. Efter hand har folkbildning även organiserats bland annat av bibliotek och föreläsningsföreningar. Massmedier har kommit att få en allt starkare roll, alltsedan radions och televisionens genombrott. Gränsen mellan folkbildning och populärvetenskap kan ibland vara svår att dra.

Engelsk motsvarighet

Adult education

Referenser

  1. ”Högskolan samverkar”. Högskoleverket. http://www.uka.se/download/18.12f25798156a345894e296c/1487841895309/0438R.pdf. Läst 21 september 2018. 
  2. ”Stockholms universitet”. https://www.su.se/om-oss/evenemang/öppna-föreläsningar. Läst 9 februari 2019. 
  3. ”Örebro universitet”. https://www.oru.se/nyheter/nyhetsarkiv/nyhetsarkiv-2013/satsning-pa-oppna-forelasningar-vid-campus-alfred-nobel/. Läst 9 februari 2019. 
  4. Laginder, Ann-Marie (2015). Mimer – nationellt program för folkbildningsforskning. Verksamhet och utveckling 1990-2015. Linköpings universitet. sid. 5 
  5. ”Allas kunskap - allas bildning”. Utbildningsdepartementet. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2014/03/prop.-201314172/. Läst 21 september 2018.