Samverkansmönster är ett begrepp med olika tillämpningar. I vissa fall används det med hänvisning till högskolans fyra grundläggande former för samverkan (vid tekniköverföring, i forskning och utbildning samt i övrig utåtriktad verksamhet). I andra sammanhang syftar det på på vetenskapsområdenas (medicin, teknik och naturvetenskap respektive humsam) delvis olikartade sätt att samverka.


Tillämpning

I Vinnovarapporten Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (2014)[1] delades universitets och högskolors samverkan upp i fyra kategorier:

  • Samverkan vid tekniköverföring
  • Forskningssamverkan
  • Utbildningssamverkan
  • Övrig utåtriktad samverkan

Dessa samverkansmönster kopplades i rapporten till ett antal typeffekter och rapporten blev vägledande för hur man i högskolesammanhang organiserar, talar om och värderar samverkan.


I boken Samverkansformer (2016) talar Eugenia Vico Perez, som också var med om att ta fram Vinnovarapporten, om de tidigare "samverkansmönstren" i termer av samverkansformer. Begreppet samverkansmönster används nu för att tala om den skilda karaktären på samverkan inom de olika vetenskapsområdena.[2]

Engelsk benämning

Patterns of collaboration /?/

Referenser

  1. Perez Vico, Hellström, Fernqvist, Hellsmark, Molnar (2014). Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (Vinnova analys VA 2014:09). Vinnova 
  2. Berg, Fors, Willim (red.) (2019). Samverkansformer. Nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap. Studentlitteratur