Samverkansuppgiften: Skillnad mellan sidversioner

Den sista meningen i Högskolelagens §2, som reviderades 1997, öppnar för två olika tolkningar. Högskolorna är skyldiga att samverka i syfte att 1) informera om sin verksamhet och 2) nyttiggöra sina forskningsresultat. Men det kan också tolkas som en tredelad uppgift: att 1) samverka, 2) informera om verksamheten och 3) nyttiggöra forskningsresultat.<ref>{{Webbref|url=http://www.humsamverkan.se/vad-menas-med-samverkan/|titel=Humsamverkan|hämtdatum=2019-03-05|utgivare=|sid=}}</ref> I den senare tolkningen innebär samverkan något ''utöver'' att informera och nyttiggöra. Projektet Humsamverkan, som har satt sig in i förarbetena, har kommit fram till att det är den senare tolkningen som är i linje med lagstiftarens intention.<ref>{{Webbref|url=https://www.humsamverkan.se/vad-menas-med-samverkan/|titel=Vad menas med samverkan?|hämtdatum=2019-07-12|utgivare=Humsamverkan|sid=}}</ref> Det man velat betona med den nya formuleringen är ömsesidigheten, att det inte bara handlar om en process inifrån och ut, men att högskolan också måste öppna sig för externa perspektiv.  

Samtidigt finns en mer generell förståelse av samverkan, som ligger i linje med begreppets allmänna betydelse. Universitetskanslerämbetet (UKÄ), som har till uppgift att granska, analysera och utveckla högskolans verksamhet, inkluderar till exempel både populärvetenskaplig information och nyttiggörande av forskningsresultat när de räknar upp vad samverkan kan handla om:  

I Styr- och resursutredningens betänkande (SOU 2019:6) framhålls det att samverkan utgör ett särskilt uppdrag som till skillnad från information och nyttiggörande förutsätter ömsesidighet.<ref>{{Bokref|efternamn=Fredman|förnamn=Pam|titel=En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, SOU 2019:6|hämtdatum=|år=2019|utgivare=Styr- och resursutredningen|sid=283-303}}</ref> Samverkan framställs samtidigt som ett medel för att utöva samhällspåverkan, vilket mycket väl kan uppfattas som en enkelriktad aktivitet: ''"Vi kan alltså tala om samverkan som ett medel för utbildningens och forskningens samhällspåverkan''."<ref name=":02">{{Bokref|efternamn=Fredman|förnamn=Pam|titel=En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, SOU 2019:6|hämtdatum=|år=2019|utgivare=Regeringen|sid=283-303}}</ref>  

Samverkan tolkas alltså av flera aktörer både som ett specifikt uppdrag att ta in och beakta externa perspektiv och som ett medel för att fullgöra mer enkelriktade aktiviteter som att informera, nyttiggöra och utöva samhällspåverkan. Och kanske är det inte så konstigt att de flesta laborerar med två olika samverkansbegrepp. Om samverkan uppfattas som ett särskilt uppdrag med ömsesidighet som grundkriterium öppnar det för externa aktörer att använda skrivningen i lagen som hävstång för att agera beställare åt akademin. Om skrivningen istället används som en förevändning för akademin att enbart ägna sig åt envägskommunikation öppnar det för att externa aktörers relevansbedömning ignoreras, vilket kan äventyra kvaliteten i både utbildning och forskning. Samtidigt verkar de flesta vara överens om att man både måste samverka och "samverka".