Samverkansuppgiften: Skillnad mellan sidversioner

Den sista meningen i Högskolelagens §2, som reviderades 1997, öppnar för två olika tolkningar. Högskolorna är skyldiga att samverka i syfte att 1) informera om sin verksamhet och 2) nyttiggöra sina forskningsresultat. Men det kan också tolkas som en tredelad uppgift: att 1) samverka, 2) informera om verksamheten och 3) nyttiggöra forskningsresultat.<ref>{{Webbref|url=http://www.humsamverkan.se/vad-menas-med-samverkan/|titel=Humsamverkan|hämtdatum=2019-03-05|utgivare=|sid=}}</ref> I den senare tolkningen innebär samverkan något ''utöver'' att informera och nyttiggöra. Projektet Humsamverkan, som har satt sig in i förarbetena, har kommit fram till att det är den senare tolkningen som är i linje med lagstiftarens intention.<ref>{{Webbref|url=https://www.humsamverkan.se/vad-menas-med-samverkan/|titel=Vad menas med samverkan?|hämtdatum=2019-07-12|utgivare=Humsamverkan|sid=}}</ref> Det man velat betona med den nya formuleringen tycks vara det ömsesidiga utbytet. Medan information bara är en aktivitet är samverkan både ett arbetssätt och en aktivitet, medan nyttiggörandet kan betraktas som ett ansvar.<ref>{{Bokref|efternamn=Lidhard, Jan och Petrusson, Ulf|förnamn=|titel=Forskning och innovation– statens styrning av högskolans samverkan och nyttiggörande. Rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi 2012:8|hämtdatum=|år=2012|utgivare=Regeringskansliet, Finansdepartementet|sid=}}</ref>   

Samtidigt finns också en mer generell förståelse av samverkan, som ligger i linje med begreppets allmänna betydelse. Universitetskanslerämbetet (UKÄ), som har till uppgift att granska, analysera och utveckla högskolans verksamhet, inkluderar till exempel både populärvetenskaplig information och nyttiggörande av forskningsresultat när de räknar upp vad samverkan kan handla om:  

I Styr- och resursutredningens betänkande (SOU 2019:6) framhålls det att samverkan utgör ett särskilt uppdrag som till skillnad från information och nyttiggörande förutsätter ömsesidighet.<ref>{{Bokref|efternamn=Fredman|förnamn=Pam|titel=En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, SOU 2019:6|hämtdatum=|år=2019|utgivare=Styr- och resursutredningen|sid=283-303}}</ref> Samverkan framställs samtidigt också som ett medel för att utöva samhällspåverkan, vilket mycket väl kan uppfattas som en enkelriktad aktivitet: ''"Vi kan alltså tala om samverkan som ett medel för utbildningens och forskningens samhällspåverkan''."<ref name=":02">{{Bokref|efternamn=Fredman|förnamn=Pam|titel=En långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, SOU 2019:6|hämtdatum=|år=2019|utgivare=Regeringen|sid=283-303}}</ref>  

Samverkan tolkas alltså både som ett specifikt uppdrag att ta in och beakta externa perspektiv och som ett medel för att fullgöra mer enkelriktade aktiviteter som att informera, nyttiggöra och utöva samhällspåverkan. I uppgiften ligger uppenbarligen både att samverka och att "samverka". Om samverkan uppfattas som ett speciellt uppdrag med ömsesidighet som viktigaste kriterium öppnar det för externa aktörer att använda skrivningen i lagen som hävstång för att agera beställare åt akademin. Om skrivningen istället används som en förevändning för akademin att enbart ägna sig åt envägskommunikation öppnar det för att externa aktörers relevansbedömningar ignoreras, vilket kan äventyra kvaliteten i både utbildning och forskning.