Samverkansformer

Samverkansformer är ett övergripande begrepp som kan användas vid kategorisering av olika typer av samverkan mellan akademin och det omgivande samhället.

Tillämpningar

I Vinnovarapporten Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (2014) delas högskolans samverkansaktiviteter in i fyra olika "samverkansmönster" med utgångspunkt i högskolans övergripande uppdrag. I boken Samverkansformer, nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap (2018) benämns denna kategorisering istället samverkansformer.

Högskolans olika former för samverkan delas i båda rapporterna upp i fyra kategorier:

• Samverkan vid tekniköverföring
  • Utveckling och spridning av innovationer i samverkan
  • Företagsetableringar
• Forskningssamverkan
  • Samverkan i forskning
  • Uppdrags- och aktionsforskning som inkluderar samverkan
  • Delade faciliteter och forskningsinfrastruktur
  • Personrörlighet
  • Samverkan kring forskarutbildning
• Utbildningssamverkan
  • Uppdragsutbildning och fortbildning
  • Behovsanpassning av utbildning
  • Praktik och fallstudier i samverkan
  • Samverkan i undervisning och handledning
• Övrig utåtriktad samverkan
  • Nätverkande, arenautveckling och partnerskap
  • Formellt deltagande i samhällsutveckling
  • Deltagande i publika event och popularisering av forskning
  • Konsultverksamhet

Inom var och en av dessa samverkansformer har rapportförfattarna identifierat ett antal typeffekter: lärandeeffekter, resurseffekter, vägledningseffekter och nätverkseffekter. Uppdelningen har sedan 2014 varit vägledande för hur man vid många lärosäten organiserar, talar om och värderar samverkan.

Vissa samverkansformer är mer typiska för vissa vetenskapsområden och olika ämnen uppvisar alltså olika samverkansmönster. Medan naturvetenskap, teknik och medicin oftast har en en tydlig motpart, är lösningsinriktad och instrumentell och bidrar till samhällsutvecklingen genom teknik och ekonomisk tillväxt, har humaniora och samhällsvetenskap en mer allmän och brokig motpart och bidrar snarare genom nya synsätt och kritisk reflexion över samhällsutvecklingens riktning. Denna kategorisering ligger nära den anglosaxiska uppdelningen i två typer av nyttiggörande, eller mönster för värdeskapande - STEM (science, technology, engineering and mathematics) och HASS (humanities, arts and social science) - där den förra anses vara snabb och kapitalkrävande medan den senare är långsammare och mindre resurskrävande.

Vid värdering av samverkan, när man på ett instrumentellt sätt försöker fånga effekten av olika samverkansaktiviteter, är det därför viktigt att ta hänsyn till vetenskapsområdenas olika samverkansmönster. Enligt expertgruppen för samverkan vid Sveriges universitets- och högskoleförbund bör jämförelser av prestation när det gäller samverkan göras ämnesanpassat.

SU:s samverkanskategorier!