Kunskapsöverföring

Kunskapsöverföring handlar om att förvalta och förmedla kunskap som en strategisk resurs, både inom en organisation och mellan organisationer. Inom akademin används begreppet när man talar om resultatet av forskningskommunikation och de samverkansprocesser som leder till kommersialisering av forskningsresultat samt den återkoppling till akademin som sker vid mer dubbelriktade samverkansaktiviteter.

Tillämpningar

Som fackspråklig term kommer begreppet kunskapsöverföring ursprungligen från det område inom organisationsteorin som kallas kunskapsstyrning eller kunskapshantering (knowledge management på engelska) och där man skiljer mellan ”explicit” och ”implicit” eller ”tyst” (engelskans tacit), det vill säga praktisk och erfarenhetsbaserad, kunskap. Tanken är att man genom särskilda modeller eller system ska kunna föra vidare och behålla också praktisk kunskap som en strukturell, snarare än personbunden, tillgång och på så sätt göra organisationer mer framgångsrika och livskraftiga.

I regeringspropositionen Forskning för ett bättre liv (2004) slog man fast att kunskapsöverföringen till näringslivet och kommersialisering av forskningsresultat behöver öka. Samtidigt betonades det att kunskapsöverföring inte sker genom någon enkelriktad process utan i en ömsesidig dialog som befordras av personrörlighet och samfinansiering. I Högskoleverkets utredning Högskolan samverkar (2004) gavs en rad exempel på både organiserad och oorganiserad interaktion mellan forskare och externa intressenter som "påverkar forskningens inriktning och innehåll, utan att det för den skull rör sig om uppdragsforskning": Forskarcirklar i Gävle, aktionsforskning vid Malmö Högskola, kunskapscentra som Ideon i Lund, Ångströmakademin i Uppsala och Hälsoteknikalliansen i Halmstad. Utredningen slog fast att högskolan genom samverkan med praktiknära verksamheter kan nyttiggöra sin kunskap mer effektivt och samtidigt tillgodogöra sig en praktisk kunskap som befordrar forskningen. Vinnova fick i linje med detta särskilda medel för att i samarbete med näringslivet utveckla det så kallade innovationssystemet. Den brittiska modell som går under namnet Knowledge Transfer Partnership (KTP) är inriktad på denna speciella form av kvalificerad kunskapsöverföring, eller kunskapsväxling, och 2013 fick Vinnova i särskilt uppdrag att bistå regeringskansliet i den europeiska forskningsområdeskommitténs arbetsgrupp för att främja kunskapsöverföring i denna betydelse, ERAC Working Group on Knowledge Transfer.

I 2007 års Resursutredning framhölls istället universitetets breda samhällsansvar för demokrati och folkbildning, och begreppet kunskapsöverföring kopplades till 1990-talets tredje uppgift där uppdraget framför allt var att nå ut med forskningsresultat till omgivande samhälle och ägna sig åt grundforskning enligt den humboldtska universitetsmodellen. Det gjordes en markering mot EU-kommissionens syn på universiteten som entreprenöriella serviceföretag, vars främsta uppgift det är att skapa allianser med näringslivet. I Styr- och resursutredningens övergripande modellförslag från 2018 betonades sedan att det utbyte av kunskap som sker inom ramen för det livslånga lärandet, när studenter går ut i arbetslivet för att senare återvända för att fort- eller vidareutbilda sig eller kommer till akademin efter många år i andra verksamheter, också innebär en form av samhällsnyttig ömsesidig kunskapsöverföring. Inom EU-kommissionens forskningsprogram Horisont 2020 har man i gengäld satsat särskilt på projekt som syftar till att utveckla modeller för en dynamisk form av kunskapsöverföring mellan akademi och övriga samhällsaktörer där samhällets behov och utmaningar står i fokus.^{[Åtgärd behövs]}

Engelsk motsvarighet

knowledge transfer; transfer of knowledge; transfer of know-how; knowledge sharing