Kunskapsöverföring

Version från den 18 november 2019 kl. 11.26 av Karin Grelz (SU) (diskussion | bidrag) (→‎Tillämpningar: förtydliganden och nya källor)

Kunskapsöverföring handlar om att förvalta och förmedla kunskap som en strategisk resurs, både inom en organisation och mellan organisationer. Inom akademin används begreppet både när man talar om de processer som leder till kommersialisering av forskningsresultat och om den återkoppling till akademin som sker vid mer dubbelriktade samverkansaktiviteter.

Tillämpningar

Begreppet kunskapsöverföring kommer ursprungligen från det område inom organisationsteorin som kallas kunskapsstyrning eller kunskapshantering (knowledge management på engelska) och där man skiljer mellan ”explicit” och ”implicit” eller ”tyst” (engelskans tacit), det vill säga praktisk och erfarenhetsbaserad, kunskap. Tanken är att man genom särskilda modeller eller system ska kunna föra vidare och behålla också praktisk kunskap som en strukturell, snarare än personbunden, tillgång och på så sätt göra organisationer mer framgångsrika och livskraftiga.[1]

I regeringspropositionen Forskning för ett bättre liv (2004) slog man fast att kunskapsöverföringen till näringslivet och kommersialisering av forskningsresultat behöver öka.[2] Samtidigt betonades det att kunskapsöverföring inte sker genom någon enkelriktad process utan i en ömsesidig dialog som befordras av personrörlighet och samfinansiering. Tanken är alltså att akademin genom samverkan med praktiknära verksamheter kan nyttiggöra sin kunskap mer effektivt och samtidigt tillgodogöra sig en praktisk kunskap som befordrar forskningen. Vinnova fick därför särskilda medel för att utveckla särskilda innovationssystem i samarbete med näringslivet. Den brittiska modell som går under namnet Knowledge Transfer Partnership (KTP) är inriktad på denna speciella form av kunskapsöverföring, eller kunskapsväxling, och Vinnova fick 2013 i särskilt uppdrag att bistå regeringskansliet i den europeiska forskningsområdeskommitténs arbetsgrupp om kunskapsöverföring (ERAC Working Group on Knowledge Transfer).[3][4]

I 2007 års Resursutredning framhölls universitetets breda samhällsansvar för demokrati och folkbildning, och begreppet kunskapsöverföring kopplades då till 1990-talets tredje uppgift där uppdraget framför allt var att nå ut med forskningsresultat till omgivande samhälle.[5] I Styr- och resursutredningens övergripande modellförslag från 2018 betonas att det utbyte av kunskap som sker inom ramen för det livslånga lärandet, när studenter går ut i arbetslivet för att senare återvända för att fort- eller vidareutbilda sig eller kommer till akademin efter många år i andra verksamheter, också innebär en form av ömsesidig kunskapsöverföring.[6]

Inom EU-kommissionens forskningsprogram Horisont 2020 har man satsat särskilt på projekt som syftar till att utveckla modeller för en dynamisk form av kunskapsöverföring mellan akademi och övriga samhällsaktörer där samhällets behov och utmaningar står i fokus.[Åtgärd behövs]


Engelsk översättning

knowledge transfer

Referenser

  1. Jonsson, Anna, Kunskapsöverföring och knowledge management, Lund 2012, s. 19; 55
  2. SOU 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv, s. 140.
  3. Regeringsbeslut (2013). Regleringsbrev för budgetåret 2013 avseende Verket för innovationssystem inom utgiftsområde 24 Näringsliv. Näringsdepartementet 
  4. Independent Expert Group Report on Open Innovation and Knowledge Transfer (2014). Boosting Open Innovation and Knowledge Transfer in the European Union. Directorate-General for Research and Innovation. https://ec.europa.eu/research/innovation-union/pdf/b1_studies-b5_web-publication_mainreport-kt_oi.pdf 
  5. SOU 2007:81 Resurser för kvalitet, s. 53.
  6. Utredningen om styrning för starka och ansvarfulla lärosäten U2017:05: Övergripande modellförslag s. 13.