Light-Bulb icon by Till Teenck.svg Samsynwikin reder ut begreppen. Här presenteras de väsentligaste orden för universitetens samverkan. Definitionerna mognar olika snabbt och vi tar gärna emot respons för att utveckla dem vidare. Skapa ditt användarkonto här alternativt maila till samsyn(at)su.se. Mer information: Huvudsidan.

Samverkansformer

Från Samsyn
Version från den 27 februari 2019 kl. 13.49 av Karin Grelz (SU) (diskussion | bidrag) (→‎Tillämpningar: skilt former från mönster)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Samverkansformer är ett övergripande begrepp som används vid kategorisering av olika typer av samverkan.

Tillämpningar

I Vinnovarapporten Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (2014) görs en uppdelning i fyra olika så kallade "samverkansmönster" med utgångspunkt i högskolans grundläggande uppdrag.[1] I boken Samverkansformer, nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap (2018) kallas denna kategorisering istället samverkansformer, begreppet samverkansmönster tillämpas istället vid beskrivningen av samverkan inom olika vetenskapsområden.[2]

Högskolans samverkansformer delas i båda rapporterna upp i fyra kategorier:

  • Samverkan vid tekniköverföring
    • Utveckling och spridning av innovationer i samverkan
    • Företagsetableringar
  • Forskningssamverkan
    • Samverkan i forskning
    • Uppdrags- och aktionsforskning som inkluderar samverkan
    • Delade faciliteter och forskningsinfrastruktur
    • Perosnrörlighet
    • Samverkan kring forskarutbildning
  • Utbildningssamverkan
    • Uppdragsutbildning och fortbildning
    • Behovsanpassning av utbildning
    • Prakrik och fallstudier i samverkan
    • Samverkan i undervisning och handledning
  • Övrig utåtriktad samverkan
    • Nätverkande, arenautveckling och partnerskap
    • Formellt deltagande i samhällsutveckling
    • Deltagande i publika event och popularisering av forskning
    • Konsultverksamhet

Effekten av samverkan inom vart och ett av dessa mönster delas sedan upp i ett antal typeffekter: lärandeefkter, resurseffekter, vägledningseffekter och nätverkseffekter. Uppdelningen har sedan 2014 varit vägledande för hur man vid vissa lärosäten organiserar, talar om och värderar samverkan.

Referenser

  1. Perez Vico, Hellström, Fernqvist, Hellsmark, Molnar (2014). Universitets och högskolors samverkansmönster och dess effekter (Vinnova analys VA 2014:09). Vinnova 
  2. Berg, Fors, Willim (red.) (2019). Samverkansformer. Nya vägar för humaniora och samhällsvetenskap. Studentlitteratur. sid. 30