Samverkan: Skillnad mellan sidversioner

Sedan 1998 är samverkansuppgiften, jämsides med utbildning och forskning, en lagstadgad skyldighet för svenska högskolor:  

Skrivningen i Högskolelagen lämnar visst tolkningsutrymme. Uppdraget att informera och nyttiggöra kan tolkas som två delar inom den överordnade uppgiften att samverka, d.v.s. som en precisering. De flesta uppfattar ändå detta som en tredelad uppgift: att samverka-informera-nyttiggöra. Det utmärkande för samverkan i snäv bemärkelse är då ömsesidigheten, att kunskapsflödet går i bägge riktningarna.<ref>{{Webbref|url=http://www.humsamverkan.se/vad-menas-med-samverkan/|titel=Humsamverkan|hämtdatum=2019-03-05|utgivare=|sid=}}</ref>

Samverkan kan handla om:

För att förhålla sig till högskoleförordningens krav har lärosätena själva, genom expertgruppen för samverkan inom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), tagit fram skriften ''Lärosätenas samverkan med det omgivande samhället – utgångspunkter och principer''. Där slår man fast att samverkansbegreppet bör definieras brett och inkludera alla sätt att skapa genomslag, d.v.s. inte begränsas enbart till samarbeten med väl definierade externa aktörer. Det framhålls också att den faktiska samverkan äger rum integrerat i utbildning och forskning och att specialiserade enheter och strategier för samverkan handlar om strukturellt stöd.<ref>{{Bokref|efternamn=|förnamn=|titel=Lärosätenas samverkan med det omgivande samhället – utgångspunkter och principer|hämtdatum=|år=2018|utgivare=SUHF|sid=11}}</ref>

==Historik==

Kravet på att akademins verksamhet ska komma samhället till nytta är lika gammal som universitetssystemet, men genom 1998 års lagändring fick samverkansuppdraget en mer framskjuten plats. Av några uppfattades samverkan som en nytillkommen uppgift, medan andra såg det som en integrerad del av den ordinarie verksamheten som bara betonades mer i och med den nya skrivningen.<ref>{{Bokref|efternamn=Carlsund|förnamn=Elisabeth|titel=Utvecklingen av högskolans samverkansuppdrag|hämtdatum=|år=2001|utgivare=Högskoleverket|sid=12}}</ref>   

De nya lärosäten som utvecklades efter 1977 års högskolereform hade ett tydligt uppdrag att i samverkan med närsamhället tillgodose dess behov av professionsutbildade inom vård, skola och omsorg. Samtidigt uppmuntrades interaktion med det lokala näringslivet, bland annat genom inrättande av kontaktsekretariat, teknikparker, holdingbolag och genom KK-stiftelsens samfinansieringsmodeller. Näringslivssamverkan, som på äldre lärosäten varit osystematisk och beroende av enskilda initiativ, framstod i och med detta som en lärosätesövergripande angelägenhet och en särskild aktivitet som behövde systematiseras och professionaliseras.<ref>{{Bokref|efternamn=Mats Benner, Sverker Sörlin,|förnamn=|titel=Samverkansuppgiften i ett historiskt och institutionellt perspektiv|hämtdatum=|år=2015|utgivare=Vinnova|sid=7-8}}</ref>   

Bakom nittiotalets ökade betoning på samverkansuppdraget låg en forskningspolitik influerad av teorier om kunskapens betydelse för ekonomisk tillväxt och produktivitet. Utbildningspolitiken förväntades lämna avgörande bidrag till den ekonomiska utvecklingen och investeringar i forskning och utveckling styrdes mot expanderande sektorer inom industrin.<ref>{{Bokref|efternamn=Benner|förnamn=Mats|titel=Kontrovers och konsensus|hämtdatum=|år=2001|utgivare=Sister|sid=31, 37-38}}</ref>

Samverkan kom nu främst att handla om innovation och kommersialisering av forskningsresultat. Med stöd i sociologisk forskning, där man undersökt vad som utmärker dynamiska innovationsmiljöer/visat på betydelsen av ett nära samarbete mellan olika samhällsaktörer, uppmanades högskola, näringsliv och myndigheter att engagera sig i samverkansprojekt av trippelhelixmodell. Det skapades också en ny myndighet, Verket för innovationssystem (Vinnova), med uppgift att genom de så kallade innovationssystemen befordra en tillväxtfrämjande samverkan – ett uppdrag som med tiden fokuserades mer på uthållig, eller hållbar, tillväxt.<ref>{{Bokref|efternamn=Eriksson|förnamn=Per|titel=i: Etzkowitz, H. Trippelhelix – den nya innovationsmodellen|hämtdatum=|år=2005|utgivare=SNS|sid=179-189}}</ref>

I Styr- och resursutredningen ägnas ett separat kapitel åt samverkan och samhällspåverkan. Högskolans verksamhet bör göra avtryck i samhället – det tycks alla vara överens om. Samtidigt framhålls att olika samverkansparter har egna målsättningar och förväntningar och att det finns risk för intressekonflikter. Det konstateras också att samverkan kan ta sig många olika uttryck och att det ofta behövs en precisering av begreppet, både för att man ska kunna tala om samverkan i meningsfulla termer och för att man ska kunna utvärdera dess effekter.

De försök till uppdelning i olika former av samverkans som nämns i utredningen – och som också är de som fått störst spridning – är Högskoleverkets indelning i 1) samverkan för demokratiutveckling, 2) samverkan för kunskapsutveckling och tillväxt och 3) samverkan för bättre utbildning, samt Vinnovas kategorisering av samverkan i de fyra olika samverkansmönster som numera benämns samverkansformer.<ref name=":0" />