Tredje uppgiften: Skillnad mellan sidversioner

I pressen börjar begreppet användas i mitten av 1990-talet och fylls med något varierande innehåll: Tredje uppgiften sägs vara "att informera om den egna verksamheten",<ref>{{Tidskriftsref|författare=Björnsson, Anders|rubrik=Tredje uppgiften i farozonen|år=1997|tidskrift=Svenska dagbladet|utgivare=|nummer=30 oktober|sid=14}}</ref> "universitetens och högskolornas aktiva samhällsroll",<ref>{{Tidskriftsref|författare=Gunnarsson, Björn|rubrik=De maktlösa tar MAKTEN över trenderna|år=1998|tidskrift=Göteborgsposten|utgivare=|nummer=1 mars 1998|sid=54}}</ref> "hur [vi] vänder oss mot omvärlden, mot näringsliv, kommuner  och organisationer",<ref>{{Tidskriftsref|författare=Erkman, Anders|rubrik=Håller måttet för att utses till universitet? "Jag är inte nervös. Vi har hög kvalitet"|år=1997|tidskrift=Nerikes Allehanda|utgivare=|nummer=26 september|sid=17}}</ref> "högskolans samverkan med samhället".<ref>{{Tidskriftsref|författare=Sörlin, Sverker|rubrik=Framtidens välstånd avgörs på regional nivå|år=1998|tidskrift=Svenska Dagbladet|utgivare=|nummer=2 september|sid=12}}</ref> Redan tidigt finns även en kritik mot hur den tredje uppgiften får en underordnad status jämfört med de två främsta uppgifterna, forskning och utbildning. Kritiken uttrycks av professor Dick Harrison på följande sätt: <blockquote>Motsatsen  till  att  låsa  in  sig  i  ett  elfenbenstorn är  att hänge  sig åt vad som benämns den <nowiki>''tredje uppgiften'', det vill säga  att applicera sina resultat på och  i verkligheten, nå ut med forskningen  till andra individer än enbart kollegerna  i korridoren. Enligt  principerna för vad statligt anställda akademiska forskare och lärare skall syssla med ingår ''tredje uppgiften'' som integrerad del. Likväl ignoreras den av åtskilliga akademiker, främst för  att den inte lönar  sig. Vid otaliga tjänstetillsättningar har den ''tredje uppgiften'' närmast regelmässigt ignorerats när sakkunniga och  nämndledamöter sökt skilja agnarna från vetet. Artiklar, föredrag,  till och med hela böcker på hundratals sidor har nonchalerats med motiveringen  att arbetet ifråga inte har resulterat  i nya  forskningsrön. På sin höjd har det kunnat räknas som ''pedagogisk merit''</nowiki>, alltså komplement  till undervisning och läromedelsproduktion. <ref>{{Tidskriftsref|författare=Harrison, Dick|rubrik=Farsoterna i historien trängs ofta bort|år=10 maj 1999|tidskrift=Svenska Dagbladet|utgivare=Svenska Dagbladet|sid=14}}</ref></blockquote><br />