Nyttiggörande: Skillnad mellan sidversioner

Nyttiggörande är en del av svenska lärosätenas uppdrag och ålägganden som statliga organsationer definierat i Högskolelagen 1992:1434, kap 1, § 2, där det står ”I högskolans uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta". Att verka för nyttiggörande tillkom efter riksdagsbeslut med anledning av 2008 års forskningspropropition (Prop. 2008/09:50) där det tydliggjordes att samverkan och att verka för att forskningsresultat nyttiggörs ska vara naturligt integrerade i forsknings- och utbildningsverksamheterna.  

I regeringens senaste forskningsproposition "Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” sätts ett än tydligare fokus på samverkan och nyttiggörande t.ex. genom ha som utgångspunkt att "nya resurser måste tillföras på ett ansvarsfullt sätt i syfte att långsiktigt höja kvaliteten på svensk forskning och högre utbildning, stärka innovationsförmågan och öka nyttiggörandet" samt att "samverkan mellan universitet och högskolor, näringsliv och samhälle och instituten kan bidra till nyttiggörande och kommersialisering av forskning" (Prop. 2016/17:50).