Samverkanslektor: Skillnad mellan sidversioner

Det lärosäte som har störst erfarenhet kring samverkanslektorat är SLU som 2009 beslutade att inrätta en ny form av samverkanstjänster vilka under 2010 kom att definieras som samverkanslektor. Genom att inrätta anställningsformen samverkanslektorat(SVL) ville lärosätet utveckla samverkan och stärka kontinuitet och långsiktighet i samverkansarbetet med ambitionen att satsningen både ska vara till gagn för såväl kunskapsutvecklingen inom lärosätet som samhället i stort.   

Ytterligare  syfte med rollen är att bidra till en förbättrad forskningsfinansiering och att via kollegor, bredda de interna kanalerna, för att därigenom öka kunskapen och tillgängligheten av samverkan. I de fall då anställningsformen SVL används omfattas den anställde av vanliga regler för anställning och gäller tills vidare. Samverkanslektoraten kan utformas på olika sätt inom olika lärosäten. Anställningsformen består dock avföljande delar: egen forskning, samverkan och undervisning. Hur stor del av tjänst som ska bestå av undervisning kan variera men vanligt är 20 procent av tjänst. Utöver detta är det vanligt att följande krav ställs på den som tar anställning som samverkanslektor: personen ska uppvisa särskild skicklighet i forskning och pedagogik, ha goda kontakter inom sektorn samt ha uppvisad skicklighet i samverkan.<ref>Malmqvist, Klas, Åhnberg Annika. Verksam Samverkan SLU ua 2017.1.1.2-4211